atertraffen

Igår var jag och såg Återträffen av Anna Odell. Jag blev så otroligt glad och inspirerad av den. Den var så välgjord, välspelad och satte fingret på hur vi människor bemöter varandra och hur man försöker skydda sig själv när man känner sig anklagad. Det var raffinerat gjort och jag fick rysningar på slutet när hon återvände till sin högstadieskola och satt på skoltaket. Hon lyckas verkligen skapa något större med filmen än bara en personlig ”hämnd” eller en mobbningsstory. Man kände igen sig i flera av karaktärerna och skämdes över hur man beter sig, och alla roller gick över gränsen, även huvudpersonen. Fan vad bra hon är, det var länge sen jag blev så glad av en film.

Share →