Här kommer en sammanfattning från årets Bokmässa i Göteborg! Det var mingel och festligheter, panelsamtal och boksignering. En mycket trevlig mässa på alla sätt.

Jag anlände på torsdagen till mässan och hittade min barnbok i Natur & Kulturs monter. Blev överlycklig.

Under fredagen hade vi vårt panelsamtal på en av de stora scenerna på mässan, det var kö och fullsatt! Så kul! Så här stod det om samtalet:

”Vi lever i en allt mer visuell tid där vi möts av ett outsinligt flöde av Youtube-klipp, snapchats, spel och filmer. Hur påverkar detta samspelet mellan text och bild och berättandet i stort? Förr signalerade många illustrationer att en bok vände sig till yngre åldrar. Kanske börjar detta luckras upp? En diskussion om illustrationens betydelse i en visuell tid mellan Per Gustavsson, illustratör till Amy, Aron och Anden, Henrik Jonsson, som illustrerar de populära PAX-böckerna, samt Åsa Anderberg Strollo och Julia Thorell, författare respektive illustratör till Bruno 3000-serien.
Moderator: Lotta Olsson, kulturjournalist.”

HÄR kan den som vill lyssna till samtalet, som spelades in.

Efter samtalet var det boksignering av barnböcker vilket var jättekul. Det är så givande att få träffa folk på riktigt, prata om böcker, umgås.
I år var stämningen på mässan något dämpad på grund av den stora nazistdemonstrationen som var i Göteborg under lördagen, men demonstrationen var faktiskt ingenting som vi besökare märkte av. Polisen hade spärrat av hela centrum för nazisterna på lördagen så dom höll sig på sin kant och polisen höll koll. Bra!

På lördag kväll åkte jag hem, nöjd och inspirerad till max.

Här kommer en hälsning från ett varmt och somrigt Holland. Vi har varit här i en vecka och Hugo har varit stormförtjust. Han är sju månader nu drygt, inte stilla en enda sekund utan kryper och klänger överallt. Det är kul! Det blir bara roligare ju längre tiden går, känns det som. De där första månaderna kunde vi lika gärna ha snabbspolat…

Vi deltar i ett seminarium på scen kl.14.00 på fredagen 29 september på Bokmässan. ”Kapitelböcker i ett visuellt tidevarv” är rubriken, återkommer om exakt plats! Det ska bli jättekul och jag hoppas att vi ses där.

”Hur gick det här till då? Känner mig ivägsvept tillbaka till min barndoms sjuttiotalslitteratur så snart jag slår upp Julia Thorells bilderbok Julias värld. Fyraåriga Julia vaknar i sin säng, en stor samling kuddar i glada färger som ligger direkt på golvet, inramade av gröna växter. 

Hon sätter sig upp och den nya dagen annonseras av en veritabel solchock genom fönstret. På väggen hänger Che Guevara, från taket drömfångare och på borden trängs halvsmälta stearinljus. Runt omkring bostaden – en trähusvagn – står fler små hus, en del med halmtak, andra uthusliknande, med brädlappar staplade mot väggarna. Fladdrande tvätt och en hängmatta kompletterar bilden av ett gemensamt boende i en anda av tillbaka till naturen. 

Men det är inte bara rekvisitan som försätter mig i barndomsstämning, utan själva den konstnärliga tekniken; det är något med penndragen, som är så tydliga och uttrycksfulla men ändå mjuka i de färgglada formerna. 

Fint och smittande är det hur som helst, och historien om Julia likaså. Hon kan ses som en yngre version av flickan i Thorells serieromaner för vuxna, där debuten Juni beskrev en inte helt okomplicerad uppväxt i hippiemiljöer. Men nu använder Thorell sitt eget namn och låter sitt alter ego kliva orädd ut i det fria, eftersom hon inte hittar någon annan människa. Men utomhus finns heller ingen – ett helt uppslag visar en förtjusande vy över den lilla boplatsen som dock är totalt renons på mänskligt liv. 

Trots mysigheten går tankarna något åt zombieapokalypshållet, men Julia har inga sådana farhågor, det enda som besvärar henne är bristen på lekkamrater. Det dilemmat löser hon dock raskt själv. Finns det ingen kompis får man uppfinna en. Och eftersom ingen kan leka med henne, så ritar hon Ingen, som får liv och blir en mycket god lekkamrat.

Det händer mycket på bilderna under leken; Julia och Ingen kan växa och krympa efter omständigheterna, en lek med mod, identitet och maktbalans.

På insidan av pärmen finns en karta över omgivningarna som man kan försjunka i efter läsningen för att se var de två har varit. 

Till sist kommer det några vuxenben in i bilderna, så Julias Ingen får slinka iväg. Bristen på vuxennärvaro kunde i en annan kontext varit en nog så skräckframkallande social komplikation, men detta är en humörhöjande berättelse med fokus på en typ av elastisk fantasi, som ger stöd och kraft åt en fyraåring sinne. Och framför allt nöje.”  

Stina Nylén, GP

 

Nu tar jag en paus både från ritandet och från sociala medier i ett par veckor, vi ska nämligen till Holland hela familjen! Det blir mycket spännande att resa med en bebis. På ritbordet har jag några projekt som väntar, men det får ta den tid det tar. Här är en akvarellbild från nya boken. Ha en trevlig sommar!

Nu är barnboken Julias värld här från tryckeriet! Jag är så himla glad över detta projekt.

Det är en berättelse för åldern 3-6 år. Så här lyder baksidestexten: ”En morgon när Julia vaknar är ingen hemma. Var är alla? Hon letar och letar, Nej, ingen är där. Ingen man kan leka med. Men Julia älskar att rita. Under hennes penna växer det fram en fluffig filur. Den kan vara både liten och stor, och den gillar att leka. Den tar med Julia ut på äventyr!”

HÄR kan man köpa boken på Adlibris.

HÄR är en intressant sida för alla som jobbar med bilder eller intresserar sig för bilder i allmänhet! Bilders makt heter den och det är en ny hemsida som ska fungera som en kunskapsbank om rasistiska stereotyper.

Här finns information om vad stereotypa bilder har förmedlat genom historien, och exempel från en rad illustratörer på icke stereotypa bilder. Jag är glad att jag fick vara med med en av mina illustrationer. Detta är en viktig fråga för både illustratörer, formgivare och fotografer tycker jag, helt enkelt alla som jobbar med bildberättande i någon form.

juliathorell

Grafikens hus säljer våra tryck från utställningen ”Vi har en viktig grej på gång” i sin shop – kolla gärna in! De visas dessutom just nu i Konstfönstret i Södertälje, från och med nu och en vecka framåt.

 

 

Hej alla fina mammor därute, speciellt min egen mamma! Stort grattis till er. Här kommer en somrig hälsning från Värmdö. Idag är det trettio grader ute och jag ska fira Mors dag med att gosa med bebisen.

Det är ledsna dagar för oss stockholmare just nu. Jag är född och uppvuxen i Söderort och på Södermalm i Stockholm, och har alltid älskat den här staden. Vissa kallar den kylig och klagar på stressen och det likriktade modet. Vissa hyllar närheten till vattnet och den vackra naturen. Jag håller med om allt, både det negativa och det positiva. Förra fredagen förändrades dock Stockholm för alltid. Terrordådet som drabbade oss kommer aldrig att glömmas bort.

Tyvärr befann jag mig mitt i händelsernas centrum förra fredagen, då jag var och shoppade vid Centralen. Jag var på Cubus vid Sergels torg kl. 15.00, drygt hundra meter från platsen där terrordådet skedde. En av tjejerna som jobbade på Cubus hoppade plötsligt upp på kassadisken och sa att dom hade låst alla dörrar och att ingen skulle släppas ut. ”En lastbil har kört in i Åhléns City” var förklaringen. Kaos utbröt och alla började kolla sina mobiler efter nyheter. Flera dagstidningar och kvällstidningar spred vidare det falska ryktet om att skottlossning hade utbrutit på Drottninggatan, vilket bara ökade på den skräckslagna stämningen. Vi satt inlåsta, ungefär fyrtio personer, i någon timme. Sedan utrymdes lokalen av polisen och vi uppmanades att springa mot Hamngatan. Och vi sprang.

Det är så sorgligt att en enda människa kunde skrämma upp så många. Vi sprang en stor folkhop längs Hamngatan, ned mot Kungsträdgården. Där hovrade en helikopter i luften och flera ambulanser körde förbi. Folk gick och stod och verkade inte veta riktigt vad de skulle göra. Då visste ingen ännu att ett flertal personer hade dödats och skadats uppe på Drottninggatan.

Jag är så ledsen för offren för den här attacken. Och jag är så otroligt glad och lättad samtidigt, över att jag inte råkade befinna  mig ett par gator upp. Det är en märklig, dubbel känsla. Nu vill jag bara vara hemma, och umgås med Hugo (som sån tur var inte var med mig på stan den dagen). Ta hand om er därute.

 

Nu är vår bebis två månader gammal och han heter Hugo! Han är en glad och nöjd liten kille. Vi hänger mest hemma, än så länge är gosedjurskaninen och nappen tillräckligt spännande. Det är väldigt härligt att vara mamma faktiskt, även om sömnen är minimerad! Har fått helt nya perspektiv på ordet ”sömnbrist”. Jag längtar tills det är ännu mer vår och vi kan sitta ute och leka i solen och värmen. Hej så länge.

Hej kära bloggen, här har det varit tyst ett tag. Vår nya barnbok Bruno 3000 ”Klubben” släpps den 14:e mars och går redan att bevaka HÄR! Författaren Åsa Anderberg Strollo berättar om nya boken, och om papparollen som Brunos pappa har i nya numret av tidningen Vi Läser.

Jag har även haft ett uppehåll från det mesta eftersom vi har fått en liten bebis, en pojke som föddes kl. 23.50 den 7 januari 2017. Allt har gått jättebra och det känns helt fantastiskt att få lära känna den lille. Det har varit sex intensiva veckor och inte mycket annat har hunnits med än att amma, natta, bära, trösta etc! Knappt ett enda foto har jag tagit, därför lägger jag upp en gammal bild här. Vi får se hur det nya mammalivet går, med att vara mammaledig. Jag har redan hunnit rita lite, lusten till att jobba kreativt har inte försvunnit, inte än i alla fall…

 

Idag är det fredag, skönt. Här är en bild från fotograferingen till min andra bok. Vi var på Skeppsholmen en solig fredag, som idag fast på sensommaren, och tog hur många bilder som helst. Det slutade såklart med att vi valde något helt annat som omslag. Jag tycker att bilden är fin i alla fall, jag längtar till våren och sommaren när jag ser den.

I helgen ska jag bara fixa här hemma, försöker bocka av en lång lista som ska göras innan bebisen kommer (när som helst nu!). Undrar om det är någon som känner sig helt klar och FÄRDIG när en bebis anländer. Det återstår att se. Trevlig fredag!