10955371_10153019838191148_7913391698966477939_nBild från förra hösten

Om arbetsprocessen med att göra en bok – del 2.

Jag har både blivit kallad militärisk och hippieflummig. Det ena av en mentor jag hade förra året, som opponerade sig mot alla mina listor. Jag har en lista för tio år, en lista för fem år, en lista för ett år, en lista för en månad, en för en vecka, varje vecka. Detta för att göra mina mål tydligare och för att faktiskt få saker gjorda. Någon som känner igen sig?

Dessutom brukar jag klocka ”väggen” som kommer upp varje dag, då man ska börja jobba med något kreativt. Väggen betyder att man känner ett motstånd, får en massa negativa tankar och en vådlig lust att sortera bokhyllan/surfa på Familjeliv/rensa tvättmaskinen på ludd. Väggen brukar hålla i en kvart, ungefär. Inser att jag framstår som ganska knäpp nu, men det hjälper faktiskt att ta tid. För mig. Militärisk, ja kanske. Jag stänger även av mobilen och datorn några timmar varje dag, då jag jobbar. Skulle gärna vilja veta hur många andra som gör så, är det någon som kan hålla fokus samtidigt som Instagram ligger fem centimeter bort?

Jag har även blivit kallad ”hippie” och ”flummig” fler gånger än jag orkar räkna. Det faller in i ”udda”/”egensinnig”/”konstig”-kategorin som alla som lever sitt liv på ett marginellt annorlunda sätt får höra regelbundet. Inte bitter obs.

I alla fall. Mitt arbetssätt är ganska uppstyrt och regelbundet och går ut på att jag försöker härma ett vanligt 9-5-jobb så mycket som möjligt. Jag jobbar mellan 8.00 och 13.00 ungefär, med kreativa saker. Sen tar jag lunch. Efter lunch är jag lite mer ofokuserad, då brukar jag jobba med administrativa saker fram till ca 17.oo. När jag har ett bokprojekt är jag som en projektledare och har en plan för olika små-deadlines, vecka för vecka. Och en större plan för när hela boken ska vara klar.

Förutom det kreativa (som är runt 25 % av mitt jobb) så är det mycket mailande med olika förlag och uppdragsgivare, mailande med utställningsansvariga, mailande med kollegor. Det är en del jobb med sociala medier, marknadsföring, bokföring, materialinköp och möten. Man behöver ha en plan för ett år framåt, ungefär. Så förutom att göra en bok måste man hålla koll på hundra andra saker, hela tiden.

Men det är kul! Man är som en projektledare. Det kanske är det som är charmen – jag får vara både så flummig som jag älskar (och rita pyttesmå pumpor som kan prata) OCH så militäriskt planerad som jag älskar (planera alla projekt). Jag HOPPAS att jag får jobba med detta hela livet, för det är verkligen en passion!

Är det någon som har några erfarenheter av att vara sin egen, frilansa och hitta sitt egna arbetssätt?

gravFoto: Privat

Det här blir ett personligt inlägg. Jag och min kille väntar en liten i vinter, precis till årsskiftet. Det känns så himla roligt, fantastiskt, overkligt, spännande. Jag var tvungen att skriva något om det här! Det här är garanterat det konstigaste jag gjort hittills, i mitt liv. Jag vaggar runt som en stor badboll och har svårt att hålla fokus på allt möjligt utom bebisen. En helt ny värld har öppnat sig. Plötsligt har jag börjat läsa gravidbloggar, köpa vedervärdiga gravidtidningar som en bara få komplex av, och jag får regelbundet min kropp kommenterad av bekanta och obekanta. För att inte tala om att något sprattlar, inuti kroppen! Som sagt, overkligt. Men roligt! Så, nu har jag skrivit om det. Har du något tips på gravidblogg/pod jag inte får missa?

gravidjulia

brunobokenFoto: Tanja Metelitsa

I samarbete med förlaget gör vi en utlottning av Bruno-böcker imorgon, håll utkik på min Instagram!

juliathorellillustrationBild: Julia Thorell

Dags för att gå tillbaka till detta illustrationsprojekt, den egna barnboken. Den är superkul att göra men det går ungefär hundra gånger långsammare med akvarell. Och det går hundra gånger långsammare när man själv är författare OCH illustratör.

På min Instagram lägger jag upp fler bilder från projektet, beräknad utgivning är början på 2017.

Idag är det fredag, hurra! Solen skiner och det är alldeles krispigt ute, som det ska vara i september. Min plan för helgen är att träna, äta tortillas och kanske gå ut i skogen och plocka svamp. Det finns inte så mycket svamp i Stockholm än dock, av vad jag har hört. Jag önskar er en mycket trevlig helg!

img_7160img_7161img_7141img_7165img_7146Foto: Tanja Metelitsa

Här är lite bilder från barnboksreleasen för Bruno 3000Zoo People på Södermalm, vilken fest det var! Om någon är nyfiken på fler bilder så finns de på Facebooksidan.

Det var så hett inne i lokalen så att fönstren immade igen, en riktigt varm sommarkväll. Förläggaren Lotta Lyssarides från Alfabeta höll ett mycket fint tal, henne ser man på två av bilderna. Jag och Åsa ser ut som rädda rådjur, har ingen aning om varför…men skoj hade vi! Det var en kväll som vi aldrig kommer att glömma.

bokprat2Foto: Pelle Olofsson

Idag var det bokprat på scen tillsammans med Alfabeta bokförlag, på Stadsbibliotekets dag. På bilden ser vi två spända men uppspelta figurer. Åsa och jag pratade om Bruno 3000, hur Åsa kom på idén till Bruno, vad böckerna handlar om och hur illustrerandet gick till. I publiken satt 150 personer. Det var kul!

boktrailer

Just nu är det kampanjpris hos Adlibris på Bruno 3000 – in och fynda den som vill! Erbjudandet gäller t.o.m. 8 september 2016. Bruno är en barnbok om vänskap och stora känslor för 6-9-åringar, den innehåller mycket humor och dramatik och är perfekt både för lässlukaråldern och för nybörjarläsare.

Så här skriver Bladen brinner om Bruno:

”Det här gick verkligen, verkligen hem hos en 7-åring nära mig: Bruno 3000 – tvillingarna av Åsa Anderberg Strollo, med skitroliga illustrationer av Julia Thorell. Åttaåriga Bruno gillar Lego, Minecraft, att bygga med plus-plus och judo, och en gång i boken kallar han sin pappa för gummi-fisk-röv. SUCCÈ! Gulligt och extremt träffsäkra referenser för åldern. /Lisa”

fotofestIMG_6816IMG_6790 copy

I fredags var det releasefest för barnboken Bruno 3000, och det var en kväll jag och Åsa aldrig kommer att glömma! En sån varm och underbar sommarkväll, så mycket folk, så mycket glädje i luften. Det var jättevarmt inne i lokalen Zoo People på Södermalm så vi satte ut solstolar utanför på gatan där alla kunde sitta. Självklart med Bruno-loggor på. Signeringspennorna tog slut, böckerna sålde slut, Bruno tablettaskar försvann i ett nafs, tipsrundan spårade ur, allt bubbel och allt snacks gick åt. Jag och Åsa hann knappt prata med alla, så som det brukar vara på releasefest. Men vi är väldigt tacksamma över alla fina gäster som kom, och över att Alfabeta ordnade den här releasen.

Som författare och illustratör jobbar man med ett projekt så länge ensam (eller i det här fallet två personer). Att få komma ut och fira den färdiga produkten med nära och kära och kollegor betyder SÅ mycket då. Det blir ett tillfälle att leva på länge, länge.

På bilderna syns jag med Bruno-boken, alla fina blommor och presenter som förgyller hemmet efteråt, och en bild på min kära kusin Bibata och mig. En fotograf var där och förevigade kvällen eftersom jag inte hann ta ett enda foto (!), vi får se hur dom bilderna blev. Nu ska jag pusta ut lite och bara njuta. En varm känsla av tacksamhet i magen.

juliathorellbokrelease

Imorgon är det dags för releasefest för Bruno 3000, och jag och Åsa är väldigt peppade. Jag älskar releaser – det är något att fira, det är gratis bubbel, alla är glada. Den här bilden är från releasen av Juni-boken och Zelda-boken tillsammans med Lina Neidestam. Härliga tider.

Här är Bruno 3000 boktrailer, gjord av Alfabeta! Bruno är såklart skåning. Vår bok har fått en positiv recension av BTJ:

”Vardagar med grupparbeten i skolan, skammen när en legogubbe r-å-k-a-r hamna i Brunos ficka och allt som är stort och viktigt i en nutida, alldeles vanlig och därför speciell, pojkes liv. Bruno lovar att det här är första boken om hans liv, så vi kan hoppas på fler. För skolbruk kan Bruno 3000 både användas läsfrämjande och som en introduktion i svenskt barnliv för nyinflyttade.”

Vi tackar och bockar och hälsar att bok nummer två om Bruno kommer i mars.

Just nu är det kampanjpris på Bruno hos Adlibris, fram till 8/9! In och köp den som vill!

brunotabelttask

Här är något jag aldrig trodde att jag skulle få se, ens teckningar på en tablettask! Det är Bruno-boken såklart, och godiset är menat till barnen. Endast till barnen. Vi får se hur det går…Nu är boken såld till Norge, Danmark och Polen, vilket känns jättekul. I slutet av augusti finns den ute på marknaden.

bruno3000juliathorell

Idag fick vi veta att Bruno 3000 valts ut av BTJ att bli talbok – d.v.s. den kommer att finnas tillgänglig på bibliotek även för den som inte läser. Det är väldigt bra tycker jag, hurra för biblioteken i Sverige! Nu, från och med juli, tar jag semester. Det ska bli SÅ SKÖNT. Ha en härlig sommar därute.

pressjuliaoch asaFoto: Magnus Liam Karlsson

Här är pressfotot för Bruno 3000, som släpps 23/8. Boken är på väg att säljas in till olika länder, förutom Danmark. Spännande.

Förresten har jag utställning just nu, på Konstfrämjandet Sörmland i Eskilstuna. Det är ett galleri i samma byggnad som Eskilstuna konstmuseum och utställningen hänger hela sommaren.

Bruno 3000 inlaga.indd

Bruno tar en massa saker. En gammal penna, en apelsin, några kronor. Saker som han hittar på marken, saker som ingen annan ser. Ibland råkar han ta fel grejer, som legogubben från hans bästa kompisar.

Bild från boken, Bruno 3000.

juliathorellpress

Om inspirationsplatser för bra historier.

Ibland är jag så trött och oinspirerad. Det kanske har varit för mycket jobb, för mycket deadlines eller en massa inbjudningar och sociala saker i privatlivet (sånt blir en också trött av). Den här tiden på året, maj och juni, brukar faktiskt vara sån tid för mig. Allting exploderar i naturen, alla kollegor bjuder in till vernissage och sommarmingel, deadlines hopar sig och det är bara tre veckor till midsommar…

Det är mycket att klämma in, den här vackraste tiden på året. Men då! Det är då jag drar till inspirationsplatser! Inspirationsplatser är ju olika för alla, men för mig är dom oftast i naturen. För några helger sedan var jag på vårt sommarställe, där det finns ett väldigt vackert fågeltorn. Förutom det en massa kohagar, en gammal kvarn, tusen bokträd som svajar i vinden ensamma lador.

Det finns vissa platser som är bättre än andra på den här jorden, och fågeltornet är ett av dom. Det ligger precis intill ett kärr, och där brukar tranor mellanlanda. För att ta mig dit måste jag cykla flera mil, och ha med matsäck. Sista biten går jag till fots, inga människor i sikte. Det är aldrig någon i fågeltornet. Bara fåglar. En gång när jag var där hade gulärlor byggt bo, mitt i tornet.

Så kan jag sitta där med matsäcken och spana ut över kärret och ängarna, timme ut och timme in. Inga ljud förutom vinden och fåglarna. Inget folk, inga måsten.

Där hittar jag inspiration. Bilden ovanför är från fågeltornet förra sommaren. Jag vet att det är en fånig bild, men jag gillar den.

bruno

HÄR kan den som vill läsa lite om Bruno 3000, den första av minst tre böcker om Bruno. Nu har höstens bokkatalog kommit från tryck också från Alfabeta, med pressbilder och en längre text om vår bok, tänkte lägga upp det här på bloggen så fort jag fått katalogen. Det känns så otroligt roligt och spännande med detta boksläpp!

Annars är det mest sommarkänslor hela dagarna, för mig. Tjugo grader i stan, syrenerna blommar, bin och humlor är som galna och fåglarna också. Snart får man höra näktergal, om man har tur. Jag var på mitt sommarställe i maj och badade faktiskt, även om jag bara var i i två sekunder. Det var härligt. Jag ser fram emot den här sommaren väldigt mycket. Livet blir så enkelt på sommaren. Maten kan grilla sig själv, kläder behövs inte, har man tråkigt är det bara att bada, det blir aldrig riktigt mörkt så det är lika bra att vara uppe. Alla är lite gladare och lite lättare. Sen, efter semestern, är alla fem kilo tyngre och inte lika glada…haha.

Bruno 3000 inlaga.indd

”Jag heter Bruno och är åtta år. Jag har levt i tretusen dagar någonting. Det här är mitt liv.”

Så börjar berättelsen om Bruno, skriven av Åsa Anderberg Strollo och illustrerad av mig. Den släpps på Alfabeta i augusti och den är helt underbar! Jag har gjort en massa småteckningar på varje sida, vissa stora, som illustrerar Brunos framfart. Det här är bilderna på en av sidorna, jag återkommer med mera.

juliathorelljuliathorell2

Hej kära blogg! I helgen har jag varit på en weekend i London, det var väldigt skönt att resa bort även om det var kort. Dom här bilderna togs på första dagen, efter tio timmars promenerande upp och ner för fullproppade Londongator var jag inte lika pigg…men jag gillar staden! Det var full vår, sol och tjugo grader och allting stod i blom. En stor skillnad mot Stockholm som jag tänkte på var att det inte fanns NÅGRA tiggare i centrum, inte en enda. Dom har tydligen förbjudit tiggeri. Märklig känsla. Men å andra sidan – för tjugo år sedan hade det snarare varit en ovanlig känsla att se så många tiggare i stan som vi har nu. Sorgligt men sant. Nu ska jag jobba vidare med bokprojekten.

juliathorellHär med en bild från den egna barnboken

Just nu är jag inne i processen med att göra en bok. En ganska svår och långsam process, men samtidigt extremt rolig och givande.

Jag skriver ner, varje dag, hur jag jobbar. Som en arbetsdagbok ungefär. Det är för att jag har kommit på att jag blir mer effektiv och får syn på mitt arbetssätt på det viset. Så hur gör man då för att få klart en bok på bästa sätt, och ha roligt under tiden? Det är en fråga som jag har grunnat mycket på. Jag har fått två böcker publicerade hittills, har medverkat i ett antal andra böcker och illustrerat min första barnbok som släpps i augusti. En sak som jag har lärt mig under dessa år är att det som skiljer dom som publicerar böcker från dom som bara drömmer om att publicera böcker men aldrig gör det är inte talang eller förmåga utan ENVISHET. Ren och skär envishet.

En annan sak som har slagit mig är att för att kunna behålla den uthållighet som krävs så måste man någonstans tycka att det är det roligaste som finns, att göra berättelser. Jag känner en person som fick en bok publicerad på Bonnier för många år sedan. Han hade länge drömt om att bli författare och slet med boken under lång tid, innan den blev publicerad. Han var nöjd och stolt när den äntligen blev klar. Men han beskrev arbetsprocessen som väldigt plågsam, han hade inte roligt en enda gång medan han skrev boken, hade bara ångest. Det enda han ville var att bli klar och få ut den. Det blev aldrig någon mer bok för honom.

Det är såklart arbetsprocessen inte bara är rolig. Som Virginia Woolf skriver om i Ett eget rum: det går långsamt, man möter en vägg varje dag som man måste ta sig över, man är ensam i sitt arbete, ingen ber en göra boken. Förutsättningarna kanske inte är dom bästa, dom är aldrig dom bästa, man vet inte om man kommer att tjäna några pengar på det man gör och man har andra deadlines, jobb och familj att sköta samtidigt.

Trots det är det NÅGONTING som får en att fortsätta varje dag, någonting som är magiskt när man väl hittar det och som knappt går att beskriva.

Tiden står blick stilla. Livet vibrerar. Det känns meningsfullt. Inte bara det, det känns som det meningsfullaste, om ett sådant ord hade funnits. Det är det roligaste, mest givande och mest spännande som finns att göra, enligt mig. I mitt fall att teckna berättelser. Att försöka hitta det som känns äkta, beskriva det, fånga det så att det känns på riktigt. Att få skapa en egen värld, där man styr och ställer. Att få ställa till rätta. Att få berätta om det allra svåraste. Att säga det som ingen har sagt förut. DET, är processen med att göra en bok, för mig.

Så för att återkomma till hur man gör en bok på bästa sätt och har roligt under tiden, det första är att hitta ENVISHETEN och LUSTEN, till att berätta historier. Jag tänkte skriva lite mer om mitt arbetssätt i ett annat inlägg, hur jag delar upp dagarna och sätter upp mål och delmål för olika böcker.

facebook1377296_555923387828354_1866660296_n12697046_996598630427492_8800269824565159903_o

Att prata på scen och ha utställningar, herregud vad nervöst det är.

Om det är något jag INTE visste innan jag utbildade mig till illustratör så var det hur pass mycket man skulle prata inför folk och visa upp sina bilder för andra på utställningar.

Det är såklart inte obligatoriskt för jobbet, men om man vill försörja sig som illustratör och författare idag måste man nästan hålla sig synlig och marknadsföra sig själv – antingen på nätet eller i verkliga livet.

Jag tycker om att synas och socialisera men det har tagit tid att vänja sig vid att prata inför folk. På min första seriemässa gick jag till och med runt i solglasögon, hehe.

Ett par saker som har gjort mig modigare är dels vana, att ha pratat på scen ett tiotal gånger gör att det känns mindre läskigt, och dels några konkreta knep jag lärde mig av en som heter Carolina Laudon och som jobbar som typografi-designer och föreläser mycket. Carolina Laudon är grym, hon är precis så som jag vill vara på scen: Seriös, kunnig, pratar med humor och pondus. Jag tänkte skriva ned dessa knep om det är någon som är nervös och behöver tips:

  1. Förbered vad du ska säga NOGA – skriv ned det du ska säga på A4-papper och läs upp högt kvällen innan, klocka dig samtidigt så att tiden stämmer med föredragets tid
  2. Förbered klädsel noga – detta är mer viktigt än vad man kan tro. Klä dig så att du känner dig bekväm och känner att du har pondus
  3. ÄG RUMMET – gå runt i rummet du ska föreläsa i några minuter innan publiken har kommit, känn in rummet och ta över det med kroppen. Det låter konstigt men det funkar.
  4. Justera medvetet kroppsspråk och röst – Sträck på dig, öppna armarna och händerna, rikta blicken rakt fram och tala tydligt och med pauser. Det hjälper kroppen att slappna av och då slappnar hjärna av. Tänk på detta då och då medan du pratar.
  5. Försök att HA ROLIGT – le och skratta och dra skämt, tänk på detta då och då när du pratar. När du skrattar slappnar kroppen också av och förhoppningsvis skrattar även publiken. Förhoppningsvis.

Bilderna ovan är från scensamtal tillsammans med Cancerfonden på Kulturhuset i Stockholm, scensamtal på Bokmässan och en bild från vår utställning på Malmö museum.

 

bruno3000juliathorell

Omslaget till vår barnbok Bruno 3000 är här! Det här är inte den slutgiltiga formen men ungefär.

Vi är så himla glada och stolta över denna bok! Åsa Anderberg Strollo som har skrivit säger att det är det gulligaste och roligaste hon har skrivit hittills…och jag kan bara hålla med. Jag tror att det här är det mest hjärtknipande och sötaste jag har tecknat hittills. Åsa har verkligen lyckats fånga en pojke i åttaårsåldern, vänskap mellan pojkar, lojalitet och konflikter. Det är fint och det är roligt! Boken släpps i slutet av augusti på Alfabeta bokförlag. Då blir det releasekalas.

juliathorellphoto

Hej bloggen! Nu är våren äntligen i Stockholm och det är sol och sjutton grader ute. Jag peppar för att få gå runt med bara ben igen. Jag kämpar även på med att få klart min barnbok, förutom att jobba med Bruno-barnböckerna.

För att förtydliga: Jag håller alltså på med en egen barnbok, målad i akvarell, som jag lägger upp bilder från här då och då. Kontakt är skrivet för Natur & Kultur, utgivningsdatum är satt till vintern, titel och omslag är fixat. Men det går låååångsamt att färglägga uppslagen, speciellt i akvarell. Jag kämpar! Om det är någon som har något tips om hur man effektiviserar akvarell så tipsa gärna.

En gång i tiden kände jag en person som alltid sa ”kämpa” när hon skulle säga hejdå, hälsa osv. Som en uppmaning. Jag tyckte att det var obegripligt och irriterande varje gång. Vad menas med det, är det ett hån, eller uppmuntran? Men nu börjar jag förstå henne. Man behöver säga kämpa till sig själv varje dag, speciellt när man jobbar med stora projekt. På Instagram lägger jag upp fler bilder från barnboken.

Bruno 3000 inlaga.indd

Our book Bruno 3000 is in the making…release date is 23:th of Agust, 2016!

There is some info out on Alfabeta’s homepage about our new book, Bruno 3000. More info will be up soon.

The book is about Bruno, 8 years old, and his two twin friends. It has both a lot of humour and a lot of drama in it. Right now it is being prepared for print, and it will travel to the Bologna book fair in two weeks!

fotojuliathorell

Today we have been taking new press photos for our children’s book Bruno 3000 all day long, this is just a screen shot. The wonderful photographer Magnus Liam Karlsson made us feel very relaxed. This isn’t such a good photo but I am posting it anyway. The hard thing is to make both me and Åsa satisfied with the picture. At least we’re both extremely satisfied with the book! The publishing date has been set to last week in August 2016. Here are some old press photos.

brunobarnboken

Jag och Åsa Anderberg Strollo har gjort en barnbok ihop och den publiceras i augusti! HURRA! 

Bruno 3000 heter den och det är den första av minst tre böcker! Den handlar om Bruno, 8 år och hans killkompisars äventyr. Åsa har skrivit och jag illustrerat. Jag är så otroligt glad och stolt över detta projekt! Boken kommer på Alfabeta bokförlag i augusti. Jag lägger upp teckningar så snart de skannats in. Tjoho! Har skrivit lite mer på Facebook.

juliathorellillustration

Den här bilden håller på och färgläggas, den är nästan 70 x 100 cm så det tar tid.

IMG_2038

Här kommer en vårhälsning från en som hörde grönfink i helgen och längtar till våren! Jag vet att det dröjer men ändå. Snön är borta, folk tittar varann i ögonen igen, det är ljust ute fast klockan är fyra. Det är trevligt.

Vår utställning på galleri Sjöhästen ska vidare, nästa stopp är Konstfabriken i Strängnäs. Vernissage på lördag 13 februari kl. 11.00! Man kan läsa mer på deras Facebooksida. Nu ska jag dricka te och försöka bli fri från min förkylning.

artikel”- I år har vi med ett antal unga tjejer som är mycket framgångsrika inom sina områden, säger han och tar Julia Thorells grafiska verk som exempel.” Sånt gillar vi, tackar för det!

IMG_4689

Jag har utställning på lördag på galleri Sjöhästen i Nyköping, om man vill kan man läsa mer HÄR.

Så här skriver dom på sin hemsida:

Svenska deltagarna från Grafikbiennalen i Kaliningrad

Enda tillfället i Sverige att se hela svenska utställningen.

Svenska deltagarna från Grafikbiennalen i Kaliningrad med inbjudna gäster ställer ut i Nyköping:
Välkommen att se alster av Mats Svensson, Julia Thorell, Lars Mellberg, John Rasimus, Josefin Skön, Christian Dumky, Damla Kilickiran, Juhani Järvinen, Inga Heamägi, Ausma Šmite, Eugenia Jaeger, Catharina Warme Hellström och Marta Kubiak.

Kurator för utställningen: Lars-Göran Yeudakimchikow Malmquist och Galina Yeudkimchykava.

Vernissage på lördag den 16 januari kl 11.00 – 15.00.
Extra öppet på söndag den 17 januari kl 11.00 – 15-00.

Utställningen pågår 16 – 30 januari 2016.

Varmt välkommen!

juliathorell

Det ligger uppe nya pressbilder på den här bloggen och på Kartagos hemsida, inte den ovanför men andra, lite mer seriösa och svartivita.  HÄR finns dom också.

Jag fortsätter att jobba på med mina bokprojekt, än så länge dröjer jag lite med vad det är men snart! Det gäller att ha tålamod, med bokprojekt. Ett år innan ska det skrivas kontrakt, ett halvår innan ska det börja säljas in. Tålamod är inte min bästa gren…men jag är envis. Hej så länge.