Jag och en MAST.

När man ritar någonting och ingen ser vad det är, den känslan är jobbig. Det händer ganska ofta. Senast var det på utställningen på Nationalgalleriet, då jag skulle göra en väggmålning av en mast. Jag tyckte att det var en bra idé, masten skulle sticka upp ur golvet och så skulle man se ett segel blåsa…jag hade inte så mycket tid på mig och bara en färg: röd. Det blev inte riktigt så bra som jag tänkt mig.

En trodde att det var en flagga.

En trodde att ”det hörde till galleriet”.

En annan jag frågade om vad det var för något på väggen sa efter ca en timme ”Ahaaa! Det är en MAST! Ja….jättefin…”

Men jag tycker fortfarande att det var en bra idé, i tanken!

Hej kära blogg! Det är februari, två veckor till mars. Vårväder ute. Jag ska snart promenera till ateljén och jobba med en illustration. Jag har inte haft så mycket tid till att uppdatera bloggen, har haft en del ritjobb. Februari brukar ju kallas vabruari, för att alla är sjuka. Har inte blivit sjuk (än). Det känns faktiskt som om våren redan är här och man kan ställa in vinterkängorna i garderoben. Skönt! Här är en bild på mitt ritbord, var tvungen att göra den svartvit för att passa vintertemat. Jag har köpt in en massa material till företaget, en bättre scanner, en massa muggar man kan ha bläck i m.m. Man ser några av muggarna på bilden. Det är också skönt, att lägga lite tid och pengar på nödvändiga grejer. Som att vårstäda. Nu ska jag gå ut och få tag i lite sol.

Jag har haft lite julledigt från böcker och ritande och vilat upp mig i Italien. Ätit mycket god julmat och lapat solljus, druckit kaffe på kaffebarer i Trastevere och spanat på italienare. Man kan ju göra värre saker på sin ledighet…nu är jag igång igen och jobbar, det är nytt år och nya tider. Jag undrar vad som kommer att hända det här året. Jag hoppas på att 2014 blir ännu bättre än det förra, och kanske lite lugnare. Förra året reste jag tio gånger räknade jag ut, mest i jobbet. Eftersom jag är en hemmakatt och vanemänniska ut i fingerspetsarna kände jag mig som en sliten jetsetter till slut, inte på ett glamouröst sätt utan bara grå. Men så känner man sig ofta vid slutet av året. Nu blir det nya tag, nya bättre vanor och ett nytt jag! En kompis sa att det viktigaste är vad man gör, dom tio-tolv första dagarna på ett nytt år, för det är det som sätter standarden för vad man gör resten av året. Men det är ju ungefär så länge ett nyårslöfte brukar hålla också, så det blir nog inga problem..