Laddar inlägg…
  • Vikgubbar – Ny bok och utställning i december 2023!


    Den fantastiske barnboksskaparen Marcus-Gunnar Pettersson har sammanställt vikgubbar gjorda av 200 svenska tecknare! Vilket mastodontprojekt. Alla vikgubbar ställs ut i en stor utställning på Sergelgatans konsthall i Stockholm med start 1 december 2023. Vikgubbarna publiceras även som bok och går att köpas HÄR. Jag medverkar på ett hörn.

  • Beyond väggar – jag medverkar i ny publikation

    Grafikens hus har gett ut en ny bok – Beyond väggar! HÄR kan man köpa den. Jag medverkar med illustrationer.

  • Utställning på Konsthallen i oktober

    Illustration från barnboken Julias värld

    Jag kommer att ha utställning på galleri Konsthallen i Gamla Stan i Stockholm den 20:e oktober. Kom gärna dit och säg hej! Jag återkommer om vilka tider det är vernissage. Jag kommer att visa upp original från barnboken och sälja affischer och tryck på plats. Det är en samlingsutställning med ett gäng konstnärer, så det kommer att bli trångt och roligt!

  • Invigning av Konstfacks historiska draperi – där även jag är representerad

    Konstfack har gjort ett draperi i sin entré som ska symbolisera skolans snart 175-åriga historia, och av 55 representerade studenter som har gått på Konstfack genom tiderna och vars verk syns på draperiet finns jag med!

    Oj, vad glad jag blev när jag hörde det. Tillsammans med andra konstnärer som t.ex. Jockum Nordström, Cecilia Torudd, Jane Bark, Carl Milles, Ilond Wikland, Tove Jansson, Sigrid Hjertén, Anna Odell, Lasse Åberg, Rosa Taikon, Annika Von Hauswolff, Sven X:et Erixson, Eva Eriksson, Jan Lööf, Barbro Lindgren och Eugene Jansson bland annat! Alla före detta Konstfackselever, såklart. HÄR kan den som vill läsa mer.

    ”På en yta av ca 60 kvadratmeter hyllar Konstfack sin snart 175-åriga historia i ett vävt, fotografiskt collage, designat av Uglycute i samarbete med formgivaren Johan Bisse Mattisson och konsthantverkare Amica Sundström.

    Genom bilder av ikoniska spår lämnade av forna studenter framgår med all önskvärd tydlighet Konstfacks betydelsefulla roll i vår gemensamma, gestaltade livsmiljö.

    Rektor Maria Lantz kommer under vårutställningen att formellt inviga verket, onsdagen 23 maj.”

    Så kul!

  • Recensionen i GP

    ”Hur gick det här till då? Känner mig ivägsvept tillbaka till min barndoms sjuttiotalslitteratur så snart jag slår upp Julia Thorells bilderbok Julias värld. Fyraåriga Julia vaknar i sin säng, en stor samling kuddar i glada färger som ligger direkt på golvet, inramade av gröna växter. 

    Hon sätter sig upp och den nya dagen annonseras av en veritabel solchock genom fönstret. På väggen hänger Che Guevara, från taket drömfångare och på borden trängs halvsmälta stearinljus. Runt omkring bostaden – en trähusvagn – står fler små hus, en del med halmtak, andra uthusliknande, med brädlappar staplade mot väggarna. Fladdrande tvätt och en hängmatta kompletterar bilden av ett gemensamt boende i en anda av tillbaka till naturen. 

    Men det är inte bara rekvisitan som försätter mig i barndomsstämning, utan själva den konstnärliga tekniken; det är något med penndragen, som är så tydliga och uttrycksfulla men ändå mjuka i de färgglada formerna. 

    Fint och smittande är det hur som helst, och historien om Julia likaså. Hon kan ses som en yngre version av flickan i Thorells serieromaner för vuxna, där debuten Juni beskrev en inte helt okomplicerad uppväxt i hippiemiljöer. Men nu använder Thorell sitt eget namn och låter sitt alter ego kliva orädd ut i det fria, eftersom hon inte hittar någon annan människa. Men utomhus finns heller ingen – ett helt uppslag visar en förtjusande vy över den lilla boplatsen som dock är totalt renons på mänskligt liv. 

    Trots mysigheten går tankarna något åt zombieapokalypshållet, men Julia har inga sådana farhågor, det enda som besvärar henne är bristen på lekkamrater. Det dilemmat löser hon dock raskt själv. Finns det ingen kompis får man uppfinna en. Och eftersom ingen kan leka med henne, så ritar hon Ingen, som får liv och blir en mycket god lekkamrat.

    Det händer mycket på bilderna under leken; Julia och Ingen kan växa och krympa efter omständigheterna, en lek med mod, identitet och maktbalans.

    På insidan av pärmen finns en karta över omgivningarna som man kan försjunka i efter läsningen för att se var de två har varit. 

    Till sist kommer det några vuxenben in i bilderna, så Julias Ingen får slinka iväg. Bristen på vuxennärvaro kunde i en annan kontext varit en nog så skräckframkallande social komplikation, men detta är en humörhöjande berättelse med fokus på en typ av elastisk fantasi, som ger stöd och kraft åt en fyraåring sinne. Och framför allt nöje.”  

    Stina Nylén, GP

     

  • En skog från barnboken

    juliathorellbild

  • #Tb till fotografering för andra boken

    Idag är det fredag, skönt. Här är en bild från fotograferingen till min andra bok. Vi var på Skeppsholmen en solig fredag, som idag fast på sensommaren, och tog hur många bilder som helst. Det slutade såklart med att vi valde något helt annat som omslag. Jag tycker att bilden är fin i alla fall, jag längtar till våren och sommaren när jag ser den.

    I helgen ska jag bara fixa här hemma, försöker bocka av en lång lista som ska göras innan bebisen kommer (när som helst nu!). Undrar om det är någon som känner sig helt klar och FÄRDIG när en bebis anländer. Det återstår att se. Trevlig fredag!

  • Arbetsprocessen med att göra en bok Del två – om att bli kallad militärisk av vissa, hippieflummig av andra, och om att hitta sitt eget arbetssätt

    10955371_10153019838191148_7913391698966477939_nBild från förra hösten

    Om arbetsprocessen med att göra en bok – del 2.

    Jag har både blivit kallad militärisk och hippieflummig. Det ena av en mentor jag hade förra året, som opponerade sig mot alla mina listor. Jag har en lista för tio år, en lista för fem år, en lista för ett år, en lista för en månad, en för en vecka, varje vecka. Detta för att göra mina mål tydligare och för att faktiskt få saker gjorda. Någon som känner igen sig?

    Dessutom brukar jag klocka ”väggen” som kommer upp varje dag, då man ska börja jobba med något kreativt. Väggen betyder att man känner ett motstånd, får en massa negativa tankar och en vådlig lust att sortera bokhyllan/surfa på Familjeliv/rensa tvättmaskinen på ludd. Väggen brukar hålla i en kvart, ungefär. Inser att jag framstår som ganska knäpp nu, men det hjälper faktiskt att ta tid. För mig. Militärisk, ja kanske. Jag stänger även av mobilen och datorn några timmar varje dag, då jag jobbar. Skulle gärna vilja veta hur många andra som gör så, är det någon som kan hålla fokus samtidigt som Instagram ligger fem centimeter bort?

    Jag har även blivit kallad ”hippie” och ”flummig” fler gånger än jag orkar räkna. Det faller in i ”udda”/”egensinnig”/”konstig”-kategorin som alla som lever sitt liv på ett marginellt annorlunda sätt får höra regelbundet. Inte bitter obs.

    I alla fall. Mitt arbetssätt är ganska uppstyrt och regelbundet och går ut på att jag försöker härma ett vanligt 9-5-jobb så mycket som möjligt. Jag jobbar mellan 8.00 och 13.00 ungefär, med kreativa saker. Sen tar jag lunch. Efter lunch är jag lite mer ofokuserad, då brukar jag jobba med administrativa saker fram till ca 17.oo. När jag har ett bokprojekt är jag som en projektledare och har en plan för olika små-deadlines, vecka för vecka. Och en större plan för när hela boken ska vara klar.

    Förutom det kreativa (som är runt 25 % av mitt jobb) så är det mycket mailande med olika förlag och uppdragsgivare, mailande med utställningsansvariga, mailande med kollegor. Det är en del jobb med sociala medier, marknadsföring, bokföring, materialinköp och möten. Man behöver ha en plan för ett år framåt, ungefär. Så förutom att göra en bok måste man hålla koll på hundra andra saker, hela tiden.

    Men det är kul! Man är som en projektledare. Det kanske är det som är charmen – jag får vara både så flummig som jag älskar (och rita pyttesmå pumpor som kan prata) OCH så militäriskt planerad som jag älskar (planera alla projekt). Jag HOPPAS att jag får jobba med detta hela livet, för det är verkligen en passion!

    Är det någon som har några erfarenheter av att vara sin egen, frilansa och hitta sitt egna arbetssätt?

  • Inspirationsplatser för bra historier

    juliathorellpress

    Om inspirationsplatser för bra historier.

    Ibland är jag så trött och oinspirerad. Det kanske har varit för mycket jobb, för mycket deadlines eller en massa inbjudningar och sociala saker i privatlivet (sånt blir en också trött av). Den här tiden på året, maj och juni, brukar faktiskt vara sån tid för mig. Allting exploderar i naturen, alla kollegor bjuder in till vernissage och sommarmingel, deadlines hopar sig och det är bara tre veckor till midsommar…

    Det är mycket att klämma in, den här vackraste tiden på året. Men då! Det är då jag drar till inspirationsplatser! Inspirationsplatser är ju olika för alla, men för mig är dom oftast i naturen. För några helger sedan var jag på vårt sommarställe, där det finns ett väldigt vackert fågeltorn. Förutom det en massa kohagar, en gammal kvarn, tusen bokträd som svajar i vinden ensamma lador.

    Det finns vissa platser som är bättre än andra på den här jorden, och fågeltornet är ett av dom. Det ligger precis intill ett kärr, och där brukar tranor mellanlanda. För att ta mig dit måste jag cykla flera mil, och ha med matsäck. Sista biten går jag till fots, inga människor i sikte. Det är aldrig någon i fågeltornet. Bara fåglar. En gång när jag var där hade gulärlor byggt bo, mitt i tornet.

    Så kan jag sitta där med matsäcken och spana ut över kärret och ängarna, timme ut och timme in. Inga ljud förutom vinden och fåglarna. Inget folk, inga måsten.

    Där hittar jag inspiration. Bilden ovanför är från fågeltornet förra sommaren. Jag vet att det är en fånig bild, men jag gillar den.

  • Processen med att göra en bok

    juliathorellHär med en bild från den egna barnboken

    Just nu är jag inne i processen med att göra en bok. En ganska svår och långsam process, men samtidigt extremt rolig och givande.

    Jag skriver ner, varje dag, hur jag jobbar. Som en arbetsdagbok ungefär. Det är för att jag har kommit på att jag blir mer effektiv och får syn på mitt arbetssätt på det viset. Så hur gör man då för att få klart en bok på bästa sätt, och ha roligt under tiden? Det är en fråga som jag har grunnat mycket på. Jag har fått två böcker publicerade hittills, har medverkat i ett antal andra böcker och illustrerat min första barnbok som släpps i augusti. En sak som jag har lärt mig under dessa år är att det som skiljer dom som publicerar böcker från dom som bara drömmer om att publicera böcker men aldrig gör det är inte talang eller förmåga utan ENVISHET. Ren och skär envishet.

    En annan sak som har slagit mig är att för att kunna behålla den uthållighet som krävs så måste man någonstans tycka att det är det roligaste som finns, att göra berättelser. Jag känner en person som fick en bok publicerad på Bonnier för många år sedan. Han hade länge drömt om att bli författare och slet med boken under lång tid, innan den blev publicerad. Han var nöjd och stolt när den äntligen blev klar. Men han beskrev arbetsprocessen som väldigt plågsam, han hade inte roligt en enda gång medan han skrev boken, hade bara ångest. Det enda han ville var att bli klar och få ut den. Det blev aldrig någon mer bok för honom.

    Det är såklart arbetsprocessen inte bara är rolig. Som Virginia Woolf skriver om i Ett eget rum: det går långsamt, man möter en vägg varje dag som man måste ta sig över, man är ensam i sitt arbete, ingen ber en göra boken. Förutsättningarna kanske inte är dom bästa, dom är aldrig dom bästa, man vet inte om man kommer att tjäna några pengar på det man gör och man har andra deadlines, jobb och familj att sköta samtidigt.

    Trots det är det NÅGONTING som får en att fortsätta varje dag, någonting som är magiskt när man väl hittar det och som knappt går att beskriva.

    Tiden står blick stilla. Livet vibrerar. Det känns meningsfullt. Inte bara det, det känns som det meningsfullaste, om ett sådant ord hade funnits. Det är det roligaste, mest givande och mest spännande som finns att göra, enligt mig. I mitt fall att teckna berättelser. Att försöka hitta det som känns äkta, beskriva det, fånga det så att det känns på riktigt. Att få skapa en egen värld, där man styr och ställer. Att få ställa till rätta. Att få berätta om det allra svåraste. Att säga det som ingen har sagt förut. DET, är processen med att göra en bok, för mig.

    Så för att återkomma till hur man gör en bok på bästa sätt och har roligt under tiden, det första är att hitta ENVISHETEN och LUSTEN, till att berätta historier. Jag tänkte skriva lite mer om mitt arbetssätt i ett annat inlägg, hur jag delar upp dagarna och sätter upp mål och delmål för olika böcker.

  • Följ mig på Instagram och Snapchat: @julia.thorell

    FullSizeRender

    Julia.thorell heter jag på Instagram och Snapchat, följ mig gärna där! Jag uppdaterar oftare än här.

  • På ritbordet just nu – lite inspirationsböcker och en teckning

    IMG_1943

  • Vårhälsning och utställning på Konstfabriken i Strängnäs

    IMG_2038

    Här kommer en vårhälsning från en som hörde grönfink i helgen och längtar till våren! Jag vet att det dröjer men ändå. Snön är borta, folk tittar varann i ögonen igen, det är ljust ute fast klockan är fyra. Det är trevligt.

    Vår utställning på galleri Sjöhästen ska vidare, nästa stopp är Konstfabriken i Strängnäs. Vernissage på lördag 13 februari kl. 11.00! Man kan läsa mer på deras Facebooksida. Nu ska jag dricka te och försöka bli fri från min förkylning.

  • Utställningen dök upp i tidningen

    artikel”- I år har vi med ett antal unga tjejer som är mycket framgångsrika inom sina områden, säger han och tar Julia Thorells grafiska verk som exempel.” Sånt gillar vi, tackar för det!

  • Utställning på lördag på galleri Sjöhästen! Kl. 11.00 – 15.00

    IMG_4689

    Jag har utställning på lördag på galleri Sjöhästen i Nyköping, om man vill kan man läsa mer HÄR.

    Så här skriver dom på sin hemsida:

    Svenska deltagarna från Grafikbiennalen i Kaliningrad

    Enda tillfället i Sverige att se hela svenska utställningen.

    Svenska deltagarna från Grafikbiennalen i Kaliningrad med inbjudna gäster ställer ut i Nyköping:
    Välkommen att se alster av Mats Svensson, Julia Thorell, Lars Mellberg, John Rasimus, Josefin Skön, Christian Dumky, Damla Kilickiran, Juhani Järvinen, Inga Heamägi, Ausma Šmite, Eugenia Jaeger, Catharina Warme Hellström och Marta Kubiak.

    Kurator för utställningen: Lars-Göran Yeudakimchikow Malmquist och Galina Yeudkimchykava.

    Vernissage på lördag den 16 januari kl 11.00 – 15.00.
    Extra öppet på söndag den 17 januari kl 11.00 – 15-00.

    Utställningen pågår 16 – 30 januari 2016.

    Varmt välkommen!

  • Testar uppslag och färgläggning genom att klippa och klistra

    juliathorelltest

    Obs, inte färdigt.

  • Nya pressbilder på Kartagos sida och nya boksläpp

    juliathorell

    Det ligger uppe nya pressbilder på den här bloggen och på Kartagos hemsida, inte den ovanför men andra, lite mer seriösa och svartivita.  HÄR finns dom också.

    Jag fortsätter att jobba på med mina bokprojekt, än så länge dröjer jag lite med vad det är men snart! Det gäller att ha tålamod, med bokprojekt. Ett år innan ska det skrivas kontrakt, ett halvår innan ska det börja säljas in. Tålamod är inte min bästa gren…men jag är envis. Hej så länge.

  • Årsresumé

    10955371_10153019838191148_7913391698966477939_n

    Idag är det sista dagen på 2015. Det har varit ett omtumlande år på många sätt. Det har hänt mycket i världen, så pass mycket att det nästan är svårt att begripa. På det personliga planet har det varit ett bra år för mig, jag har jobbat med ett par projekt som jag kommer att släppa under 2016. Den här bloggen har legat i dvala, men på Instagram har jag varit mer aktiv. Nästa år hoppas jag på en lugnare värld, fred på jorden, mer fågelskådning, mer god mat, att jag äntligen lär mig stå på händer och att mina nära och kära får vara friska. Amen. Och Gott nytt år!

  • A children’s book in the making

    juliathorellbild

  • A children’s book in the making

    12370998_10208047014154100_921205301856960065_o

  • God fortsättning och ett gott nytt illustrationsår! Följ mig gärna på Tumblr eller Instagram

    bildjuliathorell

    Här finns jag på Tumblr

    Här finns jag på Instagram

  • Fri kärlek is used as course literature at the University of Stockholm

    bild

    YEAH! I have know idea why really. Here is a link.