Liten Skär och alla små Brokiga – en film som gör mig arg
Det har blåst upp en stormig debatt kring Stina Wirséns animerade barnfilm Liten Skär och alla små Brokiga. Jag reagerade med magen när jag såg bilden på filmens huvudkaraktärer första gången, blev arg och upprörd. Filmens karaktär Lilla Hjärtat är tecknad på ett stereotypt och rasistiskt sätt som man får gå tillbaka till femtiotalet för att hitta en motsvarighet till. Kolsvart i hyn och med skrämmande ögonvitor utan pupiller skiljer sig karaktären nämnvärt från dom andra, mer gulliga.
Genom att reproducera den här typen av rasistiska stereotyper i barnfilm befäster man skillnaden mellan olika barn, istället för att avdramatisera den (vilket hela syftet med filmen var om jag har förstått det rätt). Det är enligt mig en av illustratören viktigaste uppgifter att INTE föra vidare rasistiska och sexistiska stereotyper, utan att alltid ifrågasätta och vara medveten om vilken bild det är man förmedlar.
Stina Wirsén är en av våra mest välkända illustratörer och jag hade henne som mycket uppskattad gästlärare på Konstfack. Jag gillar verkligen hennes grejer men förstår inte riktigt hur hon tänkte med den här karaktären. Något måste ha gått snett i bildkommunikationen eftersom så många blivit upprörda. Min professor Joanna Rubin Dranger har skrivit en mycket bra artikel om filmen HÄR och min lektor Ann Forslind har tillsammans med Gunna Grähs skrivit en artikel om den HÄR.
Det är en komplicerad fråga. Men det är mycket bra att bildberättande och barnkultur debatteras på landets kultursidor!