-
Aftonbladet recenserar Fri kärlek
Aftonbladets Ulrika Stahre recenserar Fri kärlek:”Fri kärlek är som historia betraktad både allmängiltig och öppen. Men det bästa med den är det uttrycksfulla och djärva bildspråket. Sidorna blommar och väller över av svärta, fantasier, utvikningar. Serieformen används inte alltid så här väl och album som Fri kärlek är en nyttig påminnelse om möjligheterna bland rutor och pratbubblor.”
Tack för dom fina orden!
-
Kolla in KonstLAB för ungas hemsida
Föreläsning.KonstLAB för unga är ett jättebra projekt för ungdomar som får skapa och vara kreativa i olika workshops. Det är ett treårigt projekt i Östersund som Bildkonsten/Länskulturen ordnar. Smyckeskonstnären Hanna Hedman var där och ledde en workshop, jag var där i februari och nästa som leder workshop är Kakan Hermansson. Om man bort i Jämtlands län och är mellan 13-26 så kan man tjata lite på sina lärare att få åka dit tycker jag. Det är otroligt bra att dom satsar på detta. HÄR är KonstLABs hemsida och HÄR står det om oss konstnärer. Man kan även se alla bilder som eleverna har gjort. Dom har en Facebooksida också som man kan gilla, HÄR.
-
Releasefest för serieboken Fri kärlek 26 april!
- Den 22 mars släpps nya serieboken Fri kärlek på Kartago förlag
- Den 2 april är recensionsdatum satt
- Den 26 april blir det fest för Kartago och releasefest för Fri kärlek samtidigt. Under Stockholms Internationella Seriefestival. Kul va? Jag återkommer med mer info snart.
- Den 22 mars släpps nya serieboken Fri kärlek på Kartago förlag
-
Boktapet
Kommer att sitta mellan pärmarna.
-
Fyra bilder
Illustrationer från boken.
-
Vildspråk och rösta på Årets tecknade serie
Jag mailade lite med en person som sa att han gillade mitt vildspråk. Jag blev jätteglad tills jag förstod att det antagligen var felstavat och egentligen skulle vara bildspråk. Men jag tycker att det var ett bra ord och ett sånt skulle jag vilja ha! Ett vildspråk.
Förresten! Nu kan man rösta på Stora läsarpriset och Årets tecknade serie. Klicka HÄR för att rösta på Juni! Då blir jag glad! Man kan rösta flera gånger och röstningen håller på till slutet av februari. Illustration från förr.
-
Bokillustration
Det här är en gammal Ex Libris-illustration som jag gjorde för Swea Rom. Många författare försökte jag klämma in, Astrid Lindgren, Elsa Beskow, Tove Jansson. Till och med heliga Birgitta och Drottning Kristina fick vara med. Man får ju ta chansen när man får den! Dock har jag stavat fel på flera namn, ser jag nu. Jag brukar ofta stava fel när jag tecknar. Jag får alltid dubbelkolla. När jag lämnade in boken igår hade jag skrivit ”Käreksrevolution” på alla sidor. Det låter ju bra men det är inte precis det som kapitlet handlade om.. -
På ritbordet
Hej bloggen. Jag sitter och ritar idag också och putsar på detaljer. Allt börjar dra ihop sig inför boksläppet, boken ska skickas in till tryck snart. Omslaget är nästan klart, fram -och baksida. Allt ska textas om också och jag hoppas att det blir snyggt. Jag visar upp snart! Nu ska jag ta ledigt för dagen.
-
Medaljongtapet
…av fredsmärken. Illustration från idag.
-
Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare? Om kvinnor och tecknade serier
Jag och Lina Neidestam i SVT, inslaget handlade om kvinnliga serietecknare på frammarschJag får ofta frågan hur det känns att vara kvinnlig serietecknare. Senast fick jag frågan på årets nyårsfest. Därför tänkte jag att jag skulle svara på frågan i ett blogginlägg!
Det har blivit debatt om tecknaren Jan Lööf, och bristen på kvinnliga figurer i hans böcker. Nina Ruthström skriver om det HÄR, på litteraturmagazinet.se, Lady Dahmer skriver om det HÄR. Bloggkommentatorerna har även skrivit om det, och bloggaren Underbaraclara tar upp ett liknande ämne, bristen på kvinnliga karaktärer i nöjesindustrin.
Jag nämner Jan Lööf-debatten eftersom dom två sakerna hör ihop. Tyvärr är den uttjatade frågan ”Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare?” relevant. Jan Lööf var en typisk favorit hos mig när jag var barn, jag älskar hans berättelser. Men det fanns inga kvinnor med i böckerna. Inga alls. Jag läste även Tintin, Lucky Luke, Smurfarna etc, och det var samma sak där: Inga kvinnor alls. Jag hängde som en utsvulten vid dom få serierutor som innehöll kvinnor och läste dom om och om igen – Cancandansarna i Lucky Luke, Madame Castafiore i Tintin, Smurfan.
Det var väldigt torftigt. Jag är född 1984 och växte upp under åttio-och nittiotalet, och det började komma fram kvinnliga serietecknare först vid den tiden. Av någon anledning tecknade inga av dom manliga serietecknarna roliga kvinnliga karaktärer, möjligtvis med undantag för Bröderna Hernandez. Jag minns när jag upptäckte Lena Ackebo och Julie Doucet, vilken lycka! Äntligen tecknade karaktärer som drack öl, klagade över sina vänner, hade glasögon, OCH VAR KVINNOR!
Idag finns det många kvinnliga serietecknare, speciellt i Norden. Åker man till andra länder blir man fortfarande sedd som udda. Och när jag var arton och hängde på Serieteket och gjorde fanzine var jag garanterat den enda tjejen. Men faktum är att en av anledningarna till att jag gör serier idag, är på grund av bristen på kvinnliga karaktärer, jag blev helt enkelt tvungen att fylla ut rutorna. Och det behövs, fortfarande går det tre killar på varje tjej i tecknad barnfilm t.ex.
Som svar på den första frågan säger jag som Malin Biller: ”Förutom att brösten är i vägen när man ska rita så känns det BRA!”
-
Hälsning från en trött en och Stadsbiblioteket tipsar om serieboken Juni
Hej kära blogg! Det är mycket just nu. Lite uppdateringar: Stadsbiblioteket tipsar om serieboken Juni på bokcirklar.se, det känns roligt. Och så har serieindex.se lagt upp Juni på sidan, kul!
Annars jobbar jag mest på, i en seg uppförsbacke. Förkyld, hes som en gammal Dramatenskådis och januarideppig. Men det är bara att kämpa, snart vänder det. En vild gissning säger mig att dom flesta i Sverige känner som jag gör just nu. Låg på motivation och allmänt risig. Folk man möter på gatan håller blicken ner i marken och skyndar förbi. Alla man hörs med är sjuka eller har just varit sjuka. Jag tycker att vi är värda lite vår nu!
-
Alla små djur är rädda för smällare
Gott nytt år! Teckning från i veckan.
-
En julhälsning från mig till dig
Och från rödhaken! Illustration från igår.
-
Förlagsmöte med 2 kilo originale
Jag har haft förlagsmöte på Bonniers Kartago och släpat med mig alla original. Med mig hem fick jag alla original igen, plus en bunt kopior. Vägde säkert fyra kilo alltsammans. Jag gick och höll portfolion som ett barn och tittade argt på alla som gick förbi. Hade någon petat på mig hade jag vrålat: Ur spår! och gett den en käftsmäll. Så är det, att bära på originale.
Förresten har ett datum satts för när nästa bok släpps: 22 mars!
-
Svenska Dagbladet skriver om Juni
Idag skriver Svenska Dagbladet om Juni: ”I svartvitt arbetar också Julia Thorell i ”Juni”. Här är satiren något vänd åt ett annat håll. Juni växer upp i en hippiefamilj med fri uppfostran och allt det där, och kommer så småningom i vuxen ålder att hamna i ett hippiekollektiv där frigjordheten och alla de rätta åsikterna gått i arv. Det är träffsäkert så att det förslår, både elakt men också ömsint; man anar det självupplevda.” skriver Mats Gellerfelt. Kul! -
Det är dags för en ny sorts berättelser
Stina Wirsén har svarat på kritiken mot hennes tecknade barnfilm Liten Skär och alla små Brokiga.
Hon skriver att hon har inspirerats av afrikansk, karibisk och asiatisk bildkonst när hon gjorde karaktären Lilla Hjärtat, sydafrikanska dockor och träskskulpturer från Uganda. Hon nämner den problematiska anglosaxiska bildkulturen, som har en historia av att reproducera rasistiska bilder, och säger att det är synd att filmen tolkas i den kontexten och inte i en bredare, mer universell kontext.”Mina kritiker har begränsad utblick”, skriver hon.
Bild från Stina Wirséns film
Problemet är att Stina Wirsén framför allt rör sig i en bildtradition för barn, ett bildberättande, som oavsett hur man väljer att tolka det har en historia av att återberätta rasistiska stereotyper.
Jag minns väldigt många sådana från tecknade filmer och serier i barndomen. T.ex. den lilla dockan i Kalle Ankas jul som visas i SVT varje år.
Eller karaktärer i tecknade Tom & Jerryfilmer, den svarta husan eller den här som jag hittade på Internet.
Den här affischen t.ex..
Eller varför inte, en serie som har debatterats mycket på sistone: Tintin i Kongo.
Det finns hur många exempel som helst, det här var bara dom första jag kom på när jag googlade på Internet. Problemet som jag ser det, är inte mängden rasistisk barnkultur som redan finns och som utlånas på statliga bibliotek eller sälj i affärer. Det finns högar av sexistiska barnberättelser också, och när det gäller serier så finns det hur mycket att säga om kvinnosynen där som helst. Det kommer alltid att finnas, det går inte att censurera eller förbjuda. Och böckerna kan ha ha en hög kvalitet även om man måste vara lite äldre för att förstå sammanhangen.
Problemet som jag ser det är att den här typen av berättelser fortfarande reproduceras idag.
Även om Stina Wirséns film säkert är bra och är gjord i all välmening så framstår filmkaraktären i marknadsföringen som stereotyp och rasistisk, i en rakt nedstigande bildtradition.
Det är därför jag inte är intresserad av att följa bildtraditioner. Har aldrig varit. Jag tycker att det är dags för en ny sorts berättelser!
-
Just nu: Tuschar och dagens tecknartips
Hej bloggen! Just nu sitter jag och tuschar dom här sidorna. Jag tänkte berätta lite om hur jag gör och vilket material jag använder.
Pennorna jag använder just nu heter Pentel Stylo scetch pen och blocket heter Mattons Gula, båda kan man köpa på Matton. Blocket har bra papper som är tunt och inte suger så mycket och pennorna har en udd som man kan variera mellan tjock och tunn väldigt lätt.
Jag börjar oftast med att skissa hela sidan med blyerts, så noggrant som möjligt. Ju noggrannare skiss, ju lättare och snabbare går det att göra klart den. När jag sen går över till tusch så börjar jag med att fylla i rutorna. Efter det pratbubblorna, sist figurerna och detaljerna. Allra sist fyller jag i dom stora fält som behöver vara svarta, om det finns några såna. Är det riktigt stora fält använder jag flytande japanskt tusch och penselpenna men det vet jag inte om jag rekommenderar, det stinker.
Man känner sig lite som en fabrik som bara tuffar på när man är inne i tuschningen. Rutor, bubblor, linjer, rutor, bubblor, linjer. Det är kul!
-
Jag älskar att göra väggmålningar
Det är något av det bästa jag vet. Jag fått ett par förfrågningar om att göra två väggmålningar men tyvärr har jag inte haft tid. Än. Tyvärr så känns det som om man aldrig har tid till någonting i ritväg, man behöver oceaner av tid känns det som. Men det är något speciellt med att göra STORA saker, speciellt när man jobbar mycket med serier och illustration. Det här är en väggmålning jag gjorde i Vita havet på Konstfack 2010. Några andra elever hjälpte mig att färglägga den och vi stod på stegar och höll på. Det var kul! Jag skulle gärna vilja göra något sånt igen.
Jag heter Julia och jobbar som illustratör, serieskapare och barnboksförfattare. Jag är verksam i Stockholm. Jag har gett ut tolv böcker hittills, barnböckerna Siv och Ottos önskelista, Julias värld, Guldlock och Bruno 3000. Jag har även gjort två serieromaner för vuxna, Juni och Fri kärlek. Juni blev nominerad till årets svenska seriealbum, Urhunden. År 2020 gjorde jag julskyltningen till H&M och ARKET som visades i butiker över hela världen och även syntes på deras hemsida och sociala medier. Jag illustrerar till förlag, tidningar och trycksaker, leder workshops, föreläser och undervisar. Kontakta mig gärna för uppdrag! info@juliathorell.com