Laddar inlägg…
  • Bokmässan 2017 i Göteborg – en sammanfattning

    Här kommer en sammanfattning från årets Bokmässa i Göteborg! Det var mingel och festligheter, panelsamtal och boksignering. En mycket trevlig mässa på alla sätt.

    Jag anlände på torsdagen till mässan och hittade min barnbok i Natur & Kulturs monter. Blev överlycklig.

    Under fredagen hade vi vårt panelsamtal på en av de stora scenerna på mässan, det var kö och fullsatt! Så kul! Så här stod det om samtalet:

    ”Vi lever i en allt mer visuell tid där vi möts av ett outsinligt flöde av Youtube-klipp, snapchats, spel och filmer. Hur påverkar detta samspelet mellan text och bild och berättandet i stort? Förr signalerade många illustrationer att en bok vände sig till yngre åldrar. Kanske börjar detta luckras upp? En diskussion om illustrationens betydelse i en visuell tid mellan Per Gustavsson, illustratör till Amy, Aron och Anden, Henrik Jonsson, som illustrerar de populära PAX-böckerna, samt Åsa Anderberg Strollo och Julia Thorell, författare respektive illustratör till Bruno 3000-serien.
    Moderator: Lotta Olsson, kulturjournalist.”

    HÄR kan den som vill lyssna till samtalet, som spelades in.

    Efter samtalet var det boksignering av barnböcker vilket var jättekul. Det är så givande att få träffa folk på riktigt, prata om böcker, umgås.
    I år var stämningen på mässan något dämpad på grund av den stora nazistdemonstrationen som var i Göteborg under lördagen, men demonstrationen var faktiskt ingenting som vi besökare märkte av. Polisen hade spärrat av hela centrum för nazisterna på lördagen så dom höll sig på sin kant och polisen höll koll. Bra!

    På lördag kväll åkte jag hem, nöjd och inspirerad till max.

  • Releasefest för barnboken Bruno 3000!

    fotofestIMG_6816IMG_6790 copy

    I fredags var det releasefest för barnboken Bruno 3000, och det var en kväll jag och Åsa aldrig kommer att glömma! En sån varm och underbar sommarkväll, så mycket folk, så mycket glädje i luften. Det var jättevarmt inne i lokalen Zoo People på Södermalm så vi satte ut solstolar utanför på gatan där alla kunde sitta. Självklart med Bruno-loggor på. Signeringspennorna tog slut, böckerna sålde slut, Bruno tablettaskar försvann i ett nafs, tipsrundan spårade ur, allt bubbel och allt snacks gick åt. Jag och Åsa hann knappt prata med alla, så som det brukar vara på releasefest. Men vi är väldigt tacksamma över alla fina gäster som kom, och över att Alfabeta ordnade den här releasen.

    Som författare och illustratör jobbar man med ett projekt så länge ensam (eller i det här fallet två personer). Att få komma ut och fira den färdiga produkten med nära och kära och kollegor betyder SÅ mycket då. Det blir ett tillfälle att leva på länge, länge.

    På bilderna syns jag med Bruno-boken, alla fina blommor och presenter som förgyller hemmet efteråt, och en bild på min kära kusin Bibata och mig. En fotograf var där och förevigade kvällen eftersom jag inte hann ta ett enda foto (!), vi får se hur dom bilderna blev. Nu ska jag pusta ut lite och bara njuta. En varm känsla av tacksamhet i magen.

  • Processen med att göra en bok

    juliathorellHär med en bild från den egna barnboken

    Just nu är jag inne i processen med att göra en bok. En ganska svår och långsam process, men samtidigt extremt rolig och givande.

    Jag skriver ner, varje dag, hur jag jobbar. Som en arbetsdagbok ungefär. Det är för att jag har kommit på att jag blir mer effektiv och får syn på mitt arbetssätt på det viset. Så hur gör man då för att få klart en bok på bästa sätt, och ha roligt under tiden? Det är en fråga som jag har grunnat mycket på. Jag har fått två böcker publicerade hittills, har medverkat i ett antal andra böcker och illustrerat min första barnbok som släpps i augusti. En sak som jag har lärt mig under dessa år är att det som skiljer dom som publicerar böcker från dom som bara drömmer om att publicera böcker men aldrig gör det är inte talang eller förmåga utan ENVISHET. Ren och skär envishet.

    En annan sak som har slagit mig är att för att kunna behålla den uthållighet som krävs så måste man någonstans tycka att det är det roligaste som finns, att göra berättelser. Jag känner en person som fick en bok publicerad på Bonnier för många år sedan. Han hade länge drömt om att bli författare och slet med boken under lång tid, innan den blev publicerad. Han var nöjd och stolt när den äntligen blev klar. Men han beskrev arbetsprocessen som väldigt plågsam, han hade inte roligt en enda gång medan han skrev boken, hade bara ångest. Det enda han ville var att bli klar och få ut den. Det blev aldrig någon mer bok för honom.

    Det är såklart arbetsprocessen inte bara är rolig. Som Virginia Woolf skriver om i Ett eget rum: det går långsamt, man möter en vägg varje dag som man måste ta sig över, man är ensam i sitt arbete, ingen ber en göra boken. Förutsättningarna kanske inte är dom bästa, dom är aldrig dom bästa, man vet inte om man kommer att tjäna några pengar på det man gör och man har andra deadlines, jobb och familj att sköta samtidigt.

    Trots det är det NÅGONTING som får en att fortsätta varje dag, någonting som är magiskt när man väl hittar det och som knappt går att beskriva.

    Tiden står blick stilla. Livet vibrerar. Det känns meningsfullt. Inte bara det, det känns som det meningsfullaste, om ett sådant ord hade funnits. Det är det roligaste, mest givande och mest spännande som finns att göra, enligt mig. I mitt fall att teckna berättelser. Att försöka hitta det som känns äkta, beskriva det, fånga det så att det känns på riktigt. Att få skapa en egen värld, där man styr och ställer. Att få ställa till rätta. Att få berätta om det allra svåraste. Att säga det som ingen har sagt förut. DET, är processen med att göra en bok, för mig.

    Så för att återkomma till hur man gör en bok på bästa sätt och har roligt under tiden, det första är att hitta ENVISHETEN och LUSTEN, till att berätta historier. Jag tänkte skriva lite mer om mitt arbetssätt i ett annat inlägg, hur jag delar upp dagarna och sätter upp mål och delmål för olika böcker.