-
SVT UR – Intervju om fri kärlek, feminism och skönhetsideal med Lina Neidestam, Frida Ulvegren och Julia Thorell
Igår på Bokmässan hade jag, Lina Neidestam och Frida Ulvegren ett scensamtal med Johanna Koljonen som SVT-sändes – och det blev ett mycket bra samtal tycker jag. Om bl.a. fri kärlek, feminism och modellindustrin. Det är svårt att misslyckas med så coola och intressanta kvinnor. Vi pratade även om hur man tecknar på en dörrmatta, att vi inte vill reproducera stereotypa kvinnobilder och att vi sålde teckningar på dagis för att vi ville bli populära.
30 september, 2013 -
Intervju i Kristianstadsbladet
En intervju i Kristiansdagsbladet om sommarstället i Skåne, tecknandet, Wanås och Cancerfondenbilderna. Cancerfondenprojektet ställs ut just nu i Malmö, och vandrar vidare till Stockholm senare i år.
6 augusti, 2013 -
Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare? Om kvinnor och tecknade serier
Jag och Lina Neidestam i SVT, inslaget handlade om kvinnliga serietecknare på frammarsch
Jag får ofta frågan hur det känns att vara kvinnlig serietecknare. Senast fick jag frågan på årets nyårsfest. Därför tänkte jag att jag skulle svara på frågan i ett blogginlägg!
Det har blivit debatt om tecknaren Jan Lööf, och bristen på kvinnliga figurer i hans böcker. Nina Ruthström skriver om det HÄR, på litteraturmagazinet.se, Lady Dahmer skriver om det HÄR. Bloggkommentatorerna har även skrivit om det, och bloggaren Underbaraclara tar upp ett liknande ämne, bristen på kvinnliga karaktärer i nöjesindustrin.
Jag nämner Jan Lööf-debatten eftersom dom två sakerna hör ihop. Tyvärr är den uttjatade frågan ”Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare?” relevant. Jan Lööf var en typisk favorit hos mig när jag var barn, jag älskar hans berättelser. Men det fanns inga kvinnor med i böckerna. Inga alls. Jag läste även Tintin, Lucky Luke, Smurfarna etc, och det var samma sak där: Inga kvinnor alls. Jag hängde som en utsvulten vid dom få serierutor som innehöll kvinnor och läste dom om och om igen – Cancandansarna i Lucky Luke, Madame Castafiore i Tintin, Smurfan.
Det var väldigt torftigt. Jag är född 1984 och växte upp under åttio-och nittiotalet, och det började komma fram kvinnliga serietecknare först vid den tiden. Av någon anledning tecknade inga av dom manliga serietecknarna roliga kvinnliga karaktärer, möjligtvis med undantag för Bröderna Hernandez. Jag minns när jag upptäckte Lena Ackebo och Julie Doucet, vilken lycka! Äntligen tecknade karaktärer som drack öl, klagade över sina vänner, hade glasögon, OCH VAR KVINNOR!
Idag finns det många kvinnliga serietecknare, speciellt i Norden. Åker man till andra länder blir man fortfarande sedd som udda. Och när jag var arton och hängde på Serieteket och gjorde fanzine var jag garanterat den enda tjejen. Men faktum är att en av anledningarna till att jag gör serier idag, är på grund av bristen på kvinnliga karaktärer, jag blev helt enkelt tvungen att fylla ut rutorna. Och det behövs, fortfarande går det tre killar på varje tjej i tecknad barnfilm t.ex.
Som svar på den första frågan säger jag som Malin Biller: ”Förutom att brösten är i vägen när man ska rita så känns det BRA!”
11 januari, 2013 -
Svenska Dagbladet skriver om Juni
Idag skriver Svenska Dagbladet om Juni: ”I svartvitt arbetar också Julia Thorell i ”Juni”. Här är satiren något vänd åt ett annat håll. Juni växer upp i en hippiefamilj med fri uppfostran och allt det där, och kommer så småningom i vuxen ålder att hamna i ett hippiekollektiv där frigjordheten och alla de rätta åsikterna gått i arv. Det är träffsäkert så att det förslår, både elakt men också ömsint; man anar det självupplevda.” skriver Mats Gellerfelt. Kul!
13 november, 2012 -
Just nu: Tuschar och dagens tecknartips
Hej bloggen! Just nu sitter jag och tuschar dom här sidorna. Jag tänkte berätta lite om hur jag gör och vilket material jag använder.
Pennorna jag använder just nu heter Pentel Stylo scetch pen och blocket heter Mattons Gula, båda kan man köpa på Matton. Blocket har bra papper som är tunt och inte suger så mycket och pennorna har en udd som man kan variera mellan tjock och tunn väldigt lätt.
Jag börjar oftast med att skissa hela sidan med blyerts, så noggrant som möjligt. Ju noggrannare skiss, ju lättare och snabbare går det att göra klart den. När jag sen går över till tusch så börjar jag med att fylla i rutorna. Efter det pratbubblorna, sist figurerna och detaljerna. Allra sist fyller jag i dom stora fält som behöver vara svarta, om det finns några såna. Är det riktigt stora fält använder jag flytande japanskt tusch och penselpenna men det vet jag inte om jag rekommenderar, det stinker.
Man känner sig lite som en fabrik som bara tuffar på när man är inne i tuschningen. Rutor, bubblor, linjer, rutor, bubblor, linjer. Det är kul!
24 oktober, 2012
Jag heter Julia och jobbar som illustratör, serieskapare och barnboksförfattare. Jag är verksam i Stockholm. Jag har gett ut tolv böcker hittills, barnböckerna Siv och Ottos önskelista, Julias värld, Guldlock och Bruno 3000. Jag har även gjort två serieromaner för vuxna, Juni och Fri kärlek. Juni blev nominerad till årets svenska seriealbum, Urhunden. År 2020 gjorde jag julskyltningen till H&M och ARKET som visades i butiker över hela världen och även syntes på deras hemsida och sociala medier. Jag illustrerar till förlag, tidningar och trycksaker, leder workshops, föreläser och undervisar. Kontakta mig gärna för uppdrag! info@juliathorell.com