-
SVT UR – Intervju om fri kärlek, feminism och skönhetsideal med Lina Neidestam, Frida Ulvegren och Julia Thorell
Igår på Bokmässan hade jag, Lina Neidestam och Frida Ulvegren ett scensamtal med Johanna Koljonen som SVT-sändes – och det blev ett mycket bra samtal tycker jag. Om bl.a. fri kärlek, feminism och modellindustrin. Det är svårt att misslyckas med så coola och intressanta kvinnor. Vi pratade även om hur man tecknar på en dörrmatta, att vi inte vill reproducera stereotypa kvinnobilder och att vi sålde teckningar på dagis för att vi ville bli populära.
-
Just nu på ritbordet
Jag jobbar i svartvitt fortfarande men funderar på att gå över till akvarell. Som konstnären och serietecknaren Anneli Furmark, vilka vackra akvareller hon gör! Jag är mycket avundsjuk. Och inspirerad.
-
Nya recensioner av Fri kärlek
LitteraturMagazinet recenserar Fri kärlek:
”Jag tycker om blommorna som plötsligt kan börja växa i bilden. Uppslagen är mångfasetterade tavlor, rutorna har alltid en relation till varandra.Det är roligt med fantasifigurerna biet och bävern som följer med och ändrar berättelsen. Och gestaltningen av sorg är djupt existentiellt drabbande.
Humorn finns med hela tiden, mitt i det uppgivna och stundom svarta. Jag tycker verkligen om den här serieromanen – för fantasin, konstnärligheten och det samtidigt absurt hårddragna. Det är både fritt fabulerat och helt realistiskt. På samma gång.
Slutet är underbart. Där finns det dubbla. Det fria. Det som är kärleken, livet och konstnärligheten.” LitteraturMagazinet
Tack så jättemycket.
-
Svenska Dagbladet recenserar Fri kärlek
Svenska Dagbladet recenserar Fri kärlek:
”Julia Thorell berättar om längtan till, flykten från, och försöken att förstå innebörden för den fria, romantiska, kärleken. Och kärlek är sällan unik, inte heller den som gestaltas här. Den både fria och instängda kärlek som huvudpersonen Juni upplever i Thorells andra album är snarare lätt att känna igen sig i: passionen är både fumlig, tragisk, riktningslös och storslagen.
Hon är i en ständigt pågående känslomässig metamorfos, Juni. Men varför tänker jag på Bertil Almqvist? Thorells berättande är nämligen väldigt mycket roligare, men det är något i blickarna, energin och de borstiga frisyrerna som påminner mig om Barna Hedenhös bildvärld. Jag har i vilket fall aldrig sett någon cykla så levande som i Thorells teckningar. Bara en sådan sak – att gestalta något så trivialt som cykling, men göra det så medryckande att det faktiskt känns i kroppen.
Fast framför allt sitter integriteten i båda böckernas respektive berättarposition. Den saknar ett värderande filter, den är rakt igenom lojal.
Kan kärlek, oavsett relationsform, någonsin vara oberoende? Jag är inte säker på det, men till och med den ovissa verkligheten ter sig gripande när den är såhär känsligt utförd.” Svenska Dagbladet
Tack för dom fina orden! Boken finns att köpa på Bokus och Adlibris.
-
Barfota i gräset
Det är så skönt att hela den långa sommaren ligger framför en. Bild från Juni. Jag är så otroligt glad över nomineringen till Urhunden för Juni, för bästa svenska album. Man kan läsa mer om Urhundenpriset och årets nomineringar HÄR. Nu ska jag dricka kaffe. -
Juni är nominerad till Urhundenpriset! För bästa originalsvenska album
Så himla glad! Just nu är jag på seriefestivalen på Kulturhuset. Det är en massa folk, en massa bra böcker och snälla tecknare. Jag har redan gjort slut på alla pengar. Vem som vinner Urhunden får man veta på Bokmässan senare i år.
-
Tecknarsnack på bokcafé
Igår pratade jag, Linda Spåman och Hanna Gustavsson om våra böcker på Aspuddens bokhandel och café. Det var mysigt! Och roligt. På söndag kl. 12.00 pratar jag igen på Kulturhuset om tecknande, serier och Fri kärlek. Efteråt signerar jag böcker kl. 13.00. Kom gärna dit och säg hej! Kulturhusets scen, ingång från Plattan. Bitte Andersson var samtalsledare och var väldigt rolig. Hon kom inrusande direkt från ett annat snack med en kaka i munnen. Det är mycket som händer under den här veckan, eftersom det är SIS!
-
Dala-Demokraten: ”Fri kärlek är ett rent nöje att läsa”
Dala-Demokratens Lennart Götesson skriver:
”Julia Thorells serieroman får mig att tänka på alla TV-program som går ut på att träffa någon och bilda par. Serieromanen verkar vara en perfekt beskrivning på dagens människas sökande efter parrelationen och likt debutboken är Fri kärlek ett rent nöje att läsa.”
Kul att höra!
-
Stockholms Internationella Seriefestival på Kulturhuset
Helgen 27-28 april är det Stockholms internationella seriefestival på Kulturhuset i Stockholm. Jag kommer att delta i ett samtal på scen 28 april kl. 12.00 och signerar böcker vid Kartagos bord kl.13.00 – 14.00. Kom gärna dit! Den 26 april är det fest för Kartago också och releasefest för Fri kärlek samtidigt. Bild från Kartagos katalog.
-
Intervju i nya numret av tidningen Sofo
Foto: Nicholas John StevensJag är intervjuad i nya numret av tidningen Sofo, jag är fotad vid mitt ritbord hemma och pratar om relationer och den fria kärleken. Kolla gärna in.
-
Aftonbladet recenserar Fri kärlek
Aftonbladets Ulrika Stahre recenserar Fri kärlek:”Fri kärlek är som historia betraktad både allmängiltig och öppen. Men det bästa med den är det uttrycksfulla och djärva bildspråket. Sidorna blommar och väller över av svärta, fantasier, utvikningar. Serieformen används inte alltid så här väl och album som Fri kärlek är en nyttig påminnelse om möjligheterna bland rutor och pratbubblor.”
Tack för dom fina orden!
-
Releasefest för serieboken Fri kärlek 26 april!
- Den 22 mars släpps nya serieboken Fri kärlek på Kartago förlag
- Den 2 april är recensionsdatum satt
- Den 26 april blir det fest för Kartago och releasefest för Fri kärlek samtidigt. Under Stockholms Internationella Seriefestival. Kul va? Jag återkommer med mer info snart.
- Den 22 mars släpps nya serieboken Fri kärlek på Kartago förlag
-
Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare? Om kvinnor och tecknade serier
Jag och Lina Neidestam i SVT, inslaget handlade om kvinnliga serietecknare på frammarschJag får ofta frågan hur det känns att vara kvinnlig serietecknare. Senast fick jag frågan på årets nyårsfest. Därför tänkte jag att jag skulle svara på frågan i ett blogginlägg!
Det har blivit debatt om tecknaren Jan Lööf, och bristen på kvinnliga figurer i hans böcker. Nina Ruthström skriver om det HÄR, på litteraturmagazinet.se, Lady Dahmer skriver om det HÄR. Bloggkommentatorerna har även skrivit om det, och bloggaren Underbaraclara tar upp ett liknande ämne, bristen på kvinnliga karaktärer i nöjesindustrin.
Jag nämner Jan Lööf-debatten eftersom dom två sakerna hör ihop. Tyvärr är den uttjatade frågan ”Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare?” relevant. Jan Lööf var en typisk favorit hos mig när jag var barn, jag älskar hans berättelser. Men det fanns inga kvinnor med i böckerna. Inga alls. Jag läste även Tintin, Lucky Luke, Smurfarna etc, och det var samma sak där: Inga kvinnor alls. Jag hängde som en utsvulten vid dom få serierutor som innehöll kvinnor och läste dom om och om igen – Cancandansarna i Lucky Luke, Madame Castafiore i Tintin, Smurfan.
Det var väldigt torftigt. Jag är född 1984 och växte upp under åttio-och nittiotalet, och det började komma fram kvinnliga serietecknare först vid den tiden. Av någon anledning tecknade inga av dom manliga serietecknarna roliga kvinnliga karaktärer, möjligtvis med undantag för Bröderna Hernandez. Jag minns när jag upptäckte Lena Ackebo och Julie Doucet, vilken lycka! Äntligen tecknade karaktärer som drack öl, klagade över sina vänner, hade glasögon, OCH VAR KVINNOR!
Idag finns det många kvinnliga serietecknare, speciellt i Norden. Åker man till andra länder blir man fortfarande sedd som udda. Och när jag var arton och hängde på Serieteket och gjorde fanzine var jag garanterat den enda tjejen. Men faktum är att en av anledningarna till att jag gör serier idag, är på grund av bristen på kvinnliga karaktärer, jag blev helt enkelt tvungen att fylla ut rutorna. Och det behövs, fortfarande går det tre killar på varje tjej i tecknad barnfilm t.ex.
Som svar på den första frågan säger jag som Malin Biller: ”Förutom att brösten är i vägen när man ska rita så känns det BRA!”
-
Svenska Dagbladet skriver om Juni
Idag skriver Svenska Dagbladet om Juni: ”I svartvitt arbetar också Julia Thorell i ”Juni”. Här är satiren något vänd åt ett annat håll. Juni växer upp i en hippiefamilj med fri uppfostran och allt det där, och kommer så småningom i vuxen ålder att hamna i ett hippiekollektiv där frigjordheten och alla de rätta åsikterna gått i arv. Det är träffsäkert så att det förslår, både elakt men också ömsint; man anar det självupplevda.” skriver Mats Gellerfelt. Kul! -
Just nu: Tuschar och dagens tecknartips
Hej bloggen! Just nu sitter jag och tuschar dom här sidorna. Jag tänkte berätta lite om hur jag gör och vilket material jag använder.
Pennorna jag använder just nu heter Pentel Stylo scetch pen och blocket heter Mattons Gula, båda kan man köpa på Matton. Blocket har bra papper som är tunt och inte suger så mycket och pennorna har en udd som man kan variera mellan tjock och tunn väldigt lätt.
Jag börjar oftast med att skissa hela sidan med blyerts, så noggrant som möjligt. Ju noggrannare skiss, ju lättare och snabbare går det att göra klart den. När jag sen går över till tusch så börjar jag med att fylla i rutorna. Efter det pratbubblorna, sist figurerna och detaljerna. Allra sist fyller jag i dom stora fält som behöver vara svarta, om det finns några såna. Är det riktigt stora fält använder jag flytande japanskt tusch och penselpenna men det vet jag inte om jag rekommenderar, det stinker.
Man känner sig lite som en fabrik som bara tuffar på när man är inne i tuschningen. Rutor, bubblor, linjer, rutor, bubblor, linjer. Det är kul!
-
Seriedebutbar
Jag kommer att delta i en seriedebutbar på Stadsbiblioteket den 27 november. Återkommer om det.
Jag har avslutat ett kapitel i min kommande bok som har tagit mycket tid och den här veckan ska jag mest sitta och tuscha saker jag redan har skissat. Nu ser jag ljuset igen. Jag har dessutom bestämt mig för att bara rita streckgubbar från och med nu. Är trött på hembygda fort. Hehe..
-
Bild från debutantpanelen
…som jag var med i på Kulturhuset tidigare i år och som jag hittade nyss. Från vänster: Lisa Medin, Alice Engström, jag, Sofie Malmberg, Johanna Koljonen och Nina von Rudiger.
-
Om skillnaden mellan Julia och Juni
Jag måste poängtera att Juni är en fiktiv berättelse, den är delvis baserad på egna erfarenheter men jag har hittat på en massa, spetsat till och förvrängt. Juni är en egen karaktär med ett eget liv!
HÄR och HÄR skriver jag om just detta, och HÄR pratar jag om det, även om jag kanske kunde varit ännu tydligare.
Juni är inte självbiografisk, även om den till viss del är inspirerad av egna erfarenheter.
Jag hittade förresten den här fina tjejens blogg, Sara Bergmark Elfgren som skrivit Cirkeln. Så här beskriver hon Juni:
”Jag är så fascinerad av Thorells tecknarstil, det finns en sådan intensitet och ett sådant driv i bilderna att det känns som om de ska börja röra på sig när som helst. De liksom vibrerar. Vet inte hur jag ska förklara det bättre än så. Ni måste se efter själva helt enkelt. Juni är en mycket stark och spännande debut med många oförglömliga episoder, missa den inte!”
Och HÄR rekommenderar den grymme serietecknare Simon Gärdenfors Juni, tack för det!
Nä. Nu tar jag helg.
Jag heter Julia och jobbar som illustratör, serieskapare och barnboksförfattare. Jag är verksam i Stockholm. Jag har gett ut tolv böcker hittills, barnböckerna Siv och Ottos önskelista, Julias värld, Guldlock och Bruno 3000. Jag har även gjort två serieromaner för vuxna, Juni och Fri kärlek. Juni blev nominerad till årets svenska seriealbum, Urhunden. År 2020 gjorde jag julskyltningen till H&M och ARKET som visades i butiker över hela världen och även syntes på deras hemsida och sociala medier. Jag illustrerar till förlag, tidningar och trycksaker, leder workshops, föreläser och undervisar. Kontakta mig gärna för uppdrag! info@juliathorell.com