Laddar inlägg…
  • Eyes as big as plates

    x7

    En kompis tipsade mig om det fantastiska konstprojektet Eyes as big as plates, det är två fotografer som heter Riitta Ikonen och Karoline Hjorth från Finland och Norge som samarbetar och fotograferar. Mäktiga bilder tycker jag! Fler kan man se HÄR. Hittade bilderna på Karins konstgrepp.

    o14o10o2o7

  • Blir alltid lika glad när jag ser sånt här

    Jag var inne på olika bloggar jag gillar och råkade se den här bilden. Isabelle Pedersen bloggar på Radar magazine om sig själv, mode och livsstil. Och hon har väldigt bra smak tycker jag, speciellt när det gäller böcker! Det här är ett foto jag lånat från hennes blogg, kolla in om du gillar Audrey Hepburn, femtiotal och Frankrike. Nu ska jag fortsätta jobba.

  • Lugna vatten

    Foto: Maria Libert

    Just nu är jag ledig och tar det väldigt lugnt. Det känns så skönt, äntligen har jag tid att göra sånt som jag har skjutit upp i ett halvår. Städa, tvätta, träna…umgås med personer man tycker om. Det känns som om allt har blivit lugnt och stilla runtomkring. Det är en del småfix såklart, som egen företagare sitter man alltid och ringer Skatteverket och fyller i stipendieansökningar och mailar med olika skumma personer när man hade tänkt att vara ledig. Men det är inte jobb för mig, det är fix. Allt som man kan lyssna på podcasts samtidigt som man gör är fix. Jag har verkligen fastnat för den HÄR podcasten. Smarta tjejer.

  • Så kommer du in på Grafisk design & Illustration på Konstfack- Fem tips

    Konstfack i Stockholm.

    Så här års vet jag att det är många som söker till Grafisk Design & IllustrationKonstfack. Eftersom jag tog kandidatexamen 2010, var med i antagningsprocessen 2009 och kom in på magister 2010 men hoppade av, så tänkte jag att jag har en del tips på hur man kan ta sig in på denna skola! Inte minst har jag gjort alla fel man kan göra.

    Tolv personer kommer in på GDI kandidatprogrammet varje år, av ungefär 300 sökande. Samma på magister. Det här är mina tips för att komma in på kandidaten:

    1. Besök Konstfacks Öppna hus – Dom har Öppet hus varje år och det är viktigt att gå dit för att skapa sig en bild av konkurrensen, se utbildningslokalerna, förra årets arbetsprover etc. Äldre arbeten finns numera på deras hemsida, kolla in! Ta skärmdumpar och fota av. Det är bra att se hur tidigare arbetsprover gjorts. Inte minst för att göra om och göra rätt. Det finns också en viss Konstfackskod man måste knäcka om man ska vara krass, det handlar om presentation och finish, hur man resonerar kring sina bilder. Det är en högskoleutbildning och dom flesta som kommer in har gått förberedande konstskola.
    2. Häng på Grafiskt Forums hemsidaHÄR är länk. Här hängde jag mycket när jag sökte in (2007), jag vet inte om det finns något nytt, bättre forum nu. Hur som helst är det ett bra ställe för att diskutera grafisk form, fråga andra om råd, lägga upp bilder och läsa om hur andra kommit in på GDI. Här vill alla samma sak, garanterat.
    3. Gör en tidsplan – en tydlig tidsplan är viktigt om du vill lyckas få klart dina arbetsprover till samma deadline. Ofta får man söka flera gånger och ofta är man för sent ute. Jag började två månader innan och då hade jag gott om tid, detta efter att ha missat föregående års deadline. Dela upp varje arbetsprov enligt tidsplanen och försök hålla sista veckan innan ansökan fri.
    4. Skaffa dig en mentor – det är den viktigaste punkten. Jag gick på förberedande konstskola när jag sökte och frågade två av mina lärare om dom ville guida mig och ge mig feedback. Ingen av dom höll på med serier eller illustration, men dom var bra ändå och kunde lugna mig när allting var för stressigt. Går du inte på konstskola? Fråga någon i din närhet som du litar på och som har ett bra öga för färg och form.
    5. Ta hjälp! – Kan du inte fota? Fråga en kompis som är bra på det om hjälp! Har du ingen koll på grafisk form? Fråga en släkting eller någon annan som vet om hjälp! Du måste inte kunna allt, ta hjälp när det gäller viss teknik. Jag tog t.ex. hjälp av en kompis som gick på Beckmans när det gällde att designa ett bokomslag. Jag hade gjort illustrationen och texten men han fick lära mig att sätta ihop det i InDesign.

    Hoppas att det här är till hjälp för någon som ska söka! Jag vet hur det känns. Lycka till.

    GDI på Konstfack.

  • På ritbordet

    juni_inlaga.indd

    Hej bloggen. Jag sitter och ritar idag också och putsar på detaljer. Allt börjar dra ihop sig inför boksläppet, boken ska skickas in till tryck snart. Omslaget är nästan klart, fram -och baksida. Allt ska textas om också och jag hoppas att det blir snyggt. Jag visar upp snart! Nu ska jag ta ledigt för dagen.

  • Ritar pausfåglar medan snön faller

    Idag har varit en mysig dag vid ritbordet. Det har snöat hela dagen och jag har gjort pausfåglar, bilder som ska vara mellan kapitlen i nya boken. Det är bra med pausfåglar, man får andas lite mellan alla rutor. Jag har även tittat på dom riktiga fåglarna som gömmer sig i tallen utanför mitt fönster, talgoxe, nötväcka och blåmes. Såna här dagar är det skönt att jobba hemifrån.

  • Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare? Om kvinnor och tecknade serier

    Jag och Lina Neidestam i SVT, inslaget handlade om kvinnliga serietecknare på frammarsch

    Jag får ofta frågan hur det känns att vara kvinnlig serietecknare. Senast fick jag frågan på årets nyårsfest. Därför tänkte jag att jag skulle svara på frågan i ett blogginlägg!

    Det har blivit debatt om tecknaren Jan Lööf, och bristen på kvinnliga figurer i hans böcker. Nina Ruthström skriver om det HÄR, på litteraturmagazinet.se, Lady Dahmer skriver om det HÄR. Bloggkommentatorerna har även skrivit om det, och bloggaren Underbaraclara tar upp ett liknande ämne, bristen på kvinnliga karaktärer i nöjesindustrin.

    Jag nämner Jan Lööf-debatten eftersom dom två sakerna hör ihop. Tyvärr är den uttjatade frågan ”Hur känns det att vara kvinnlig serietecknare?” relevant. Jan Lööf var en typisk favorit hos mig när jag var barn, jag älskar hans berättelser. Men det fanns inga kvinnor med i böckerna. Inga alls. Jag läste även Tintin, Lucky Luke, Smurfarna etc, och det var samma sak där: Inga kvinnor alls. Jag hängde som en utsvulten vid dom få serierutor som innehöll kvinnor och läste dom om och om igen – Cancandansarna i Lucky Luke, Madame Castafiore i Tintin, Smurfan.

    Det var väldigt torftigt. Jag är född 1984 och växte upp under åttio-och nittiotalet, och det började komma fram kvinnliga serietecknare först vid den tiden. Av någon anledning tecknade inga av dom manliga serietecknarna roliga kvinnliga karaktärer, möjligtvis med undantag för Bröderna Hernandez. Jag minns när jag upptäckte Lena Ackebo och Julie Doucet, vilken lycka! Äntligen tecknade karaktärer som drack öl, klagade över sina vänner, hade glasögon, OCH VAR KVINNOR!

    Idag finns det många kvinnliga serietecknare, speciellt i Norden. Åker man till andra länder blir man fortfarande sedd som udda. Och när jag var arton och hängde på Serieteket och gjorde fanzine var jag garanterat den enda tjejen. Men faktum är att en av anledningarna till att jag gör serier idag, är på grund av bristen på kvinnliga karaktärer, jag blev helt enkelt tvungen att fylla ut rutorna. Och det behövs, fortfarande går det tre killar på varje tjej i tecknad barnfilm t.ex.

    Som svar på den första frågan säger jag som Malin Biller: ”Förutom att brösten är i vägen när man ska rita så känns det BRA!”

  • Hälsning från en trött en och Stadsbiblioteket tipsar om serieboken Juni

    Hej kära blogg! Det är mycket just nu. Lite uppdateringar: Stadsbiblioteket tipsar om serieboken Juni på bokcirklar.se, det känns roligt. Och så har serieindex.se lagt upp Juni på sidan, kul!

    Annars jobbar jag mest på, i en seg uppförsbacke. Förkyld, hes som en gammal Dramatenskådis och januarideppig. Men det är bara att kämpa, snart vänder det. En vild gissning säger mig att dom flesta i Sverige känner som jag gör just nu. Låg på motivation och allmänt risig. Folk man möter på gatan håller blicken ner i marken och skyndar förbi. Alla man hörs med är sjuka eller har just varit sjuka. Jag tycker att vi är värda lite vår nu!

  • Sammanfattning av året 2012

    Ett helt år har gått och det har hänt mycket. Jag tänkte göra en snabb sammanfattning av ett kaosigt och roligt 2012.

    I februari var det releasefest för min debutbok, serieboken Juni.

    Jag och Lina Neidestam som släppte Zelda 2 hade gemensam releasefest, vilket var askul!

    Signering av böcker. Jag var med i Malou Efter Tio och andra morgonsoffor och babblade…

    ..och deltog i debutantsamtal på Kulturhuset i Stockholm.

    Det var SIS, Stockholms Internationella Seriefestival i april…och jag fick även ett författarstipendium från Sveriges författarfond vid den här tiden, vilket gjorde mig själaglad.

    Juni började krängas lite här och var och jag samlade på positiva recensioner och tjatade om den här på bloggen…

    …men sen var det dags att börja på en ny bok! Jag skrev kontrakt med Kartago i slutet av augusti och har jobbat stenhårt med serieboken hela hösten.

    Jag var ute och försökte fota omslagsförslag till den nya serieboken i september, men det slutade med en fika…jag vet fortfarande inte hur omslaget kommer att se ut.

    Men vi fick i alla fall till ett författarporträtt, signerat Lisah Silfwer. Det har varit en del andra debutantsamtal under hösten…

    Och nu är snart min nya seriebok, Fri kärlek, klar! Jag kommer att skriva mer om den under året som kommer. Hoppas att ni står ut. Den släpps på Kartago förlag i slutet på mars.

  • Alla små djur är rädda för smällare

    Gott nytt år! Teckning från i veckan.

  • Det är dags för en ny sorts berättelser

    Stina Wirsén har svarat på kritiken mot hennes tecknade barnfilm Liten Skär och alla små Brokiga.

    Hon skriver att hon har inspirerats av afrikansk, karibisk och asiatisk bildkonst när hon gjorde karaktären Lilla Hjärtat, sydafrikanska dockor och träskskulpturer från Uganda. Hon nämner den problematiska anglosaxiska bildkulturen, som har en historia av att reproducera rasistiska bilder, och säger att det är synd att filmen tolkas i den kontexten och inte i en bredare, mer universell kontext.”Mina kritiker har begränsad utblick”, skriver hon.

    Bild från Stina Wirséns film

    Problemet är att Stina Wirsén framför allt rör sig i en bildtradition för barn, ett bildberättande, som oavsett hur man väljer att tolka det har en historia av att återberätta rasistiska stereotyper.

    Jag minns väldigt många sådana från tecknade filmer och serier i barndomen. T.ex. den lilla dockan i Kalle Ankas jul som visas i SVT varje år.

    Eller karaktärer i tecknade Tom & Jerryfilmer, den svarta husan eller den här som jag hittade på Internet.

    Den här affischen t.ex..

    Eller varför inte, en serie som har debatterats mycket på sistone: Tintin i Kongo.

    Det finns hur många exempel som helst, det här var bara dom första jag kom på när jag googlade på Internet. Problemet som jag ser det, är inte mängden rasistisk barnkultur som redan finns och som utlånas på statliga bibliotek eller sälj i affärer. Det finns högar av sexistiska barnberättelser också, och när det gäller serier så finns det hur mycket att säga om kvinnosynen där som helst. Det kommer alltid att finnas, det går inte att censurera eller förbjuda. Och böckerna kan ha ha en hög kvalitet även om man måste vara lite äldre för att förstå sammanhangen.

    Problemet som jag ser det är att den här typen av berättelser fortfarande reproduceras idag.

    Även om Stina Wirséns film säkert är bra och är gjord i all välmening så framstår filmkaraktären i marknadsföringen som stereotyp och rasistisk, i en rakt nedstigande bildtradition.

    Det är därför jag inte är intresserad av att följa bildtraditioner. Har aldrig varit. Jag tycker att det är dags för en ny sorts berättelser!

  • Just nu: Tuschar och dagens tecknartips

    Hej bloggen! Just nu sitter jag och tuschar dom här sidorna. Jag tänkte berätta lite om hur jag gör och vilket material jag använder.

    Pennorna jag använder just nu heter Pentel Stylo scetch pen och blocket heter Mattons Gula, båda kan man köpa på Matton. Blocket har bra papper som är tunt och inte suger så mycket och pennorna har en udd som man kan variera mellan tjock och tunn väldigt lätt.

    Jag börjar oftast med att skissa hela sidan med blyerts, så noggrant som möjligt. Ju noggrannare skiss, ju lättare och snabbare går det att göra klart den. När jag sen går över till tusch så börjar jag med att fylla i rutorna. Efter det pratbubblorna, sist figurerna och detaljerna. Allra sist fyller jag i dom stora fält som behöver vara svarta, om det finns några såna. Är det riktigt stora fält använder jag flytande japanskt tusch och penselpenna men det vet jag inte om jag rekommenderar, det stinker.

    Man känner sig lite som en fabrik som bara tuffar på när man är inne i tuschningen. Rutor, bubblor, linjer, rutor, bubblor, linjer. Det är kul!

  • Höstkänsla

    bildl

    Nu är det iskallt i Stockholm och hösten håller på att bli vinter. Jag har på mig världens fulaste skor i Gore-tex och päls, men dom är i alla fall varma!

  • Leva livet

    Det är den här veckans motto! Det är skön oktobersol ute och jag har haft världens bästa helg. Plockat svamp, ätit god mat, kollat på hästar. Nu sitter jag och mailar och bloggar och försöker komma igång att jobba samtidigt som byggjobbarna slår på trummor utanför. Eller någonting sånt, det låter i alla fall som om det är det dom gör. Dags för kaffe. Bild från Juni.

  • Alla vilda

    Vi stod mycket på bilar när vi var små…i alla fall ser det ut så, om man tittar i gamla fotoalbum. Bild på mig och min bror.

    Idag vill jag tipsa om Alla vilda-dokumentären om författaren Birgitta Stenberg som går i SVT på fredag. Birgitta Stenberg var min stora idol i tonåren och är fortfarande en av mina stora inspirationskällor. Jag älskade hennes böcker, Charles Bukowskis böcker och beatförfattare som Jack Kerouac. Jag läser om dom fortfarande när jag har låg inspiration. Det är något med deras improviserade stil och flow som får mig att gå i spinn varje gång. Dom lyckas fånga livet, och rama in det utan att det går sönder. Jag vill göra såna berättelser själv!

    Förresten dricker jag kaffe nu. Och ritar en bäver som plötsligt fått en oväntat stor plats i historien. Haha..

  • Nu finns jag på Twitter och Insta

    1-kopia2

    För ett drygt halvår sedan trodde jag aldrig att jag skulle börja twittra, jag var helt oengagerad i alla sociala medier och hade aldrig bloggat t.ex. Men ju mer man ger sig in i det ju större blir pressen att vara med i ALLT, och så märker man att det är ganska roligt och inte så svårt som man trodde. Undrar vad nästa steg blir. Jag är en sådan person som gillar att lämna mobilen avstängd, aldrig orkar fota när jag gör något roligt, hatar att sitta framför datorn etc. Men det kanske håller på att förändras? @julia.thorell heter jag i alla fall där.

    Helgen i ett ord:

    EUPHORIA!

    Vi hade picknick i Vitabergsparken som såg ut som en sommarfestival, var på vernissage i Sven-Harrys konsthall, fest i ett konstnärskollektiv och sist en oklar bild på mig och artisten Näääk och en argentinsk farbror i papier mache.

  • Om skillnaden mellan Julia och Juni

    2011-10-02 15.33.11

    Jag måste poängtera att Juni är en fiktiv berättelse, den är delvis baserad på egna erfarenheter men jag har hittat på en massa, spetsat till och förvrängt. Juni är en egen karaktär med ett eget liv!

    HÄR och HÄR skriver jag om just detta, och HÄR pratar jag om det, även om jag kanske kunde varit ännu tydligare.

    Juni är inte självbiografisk, även om den till viss del är inspirerad av egna erfarenheter.

    Jag hittade förresten den här fina tjejens blogg, Sara Bergmark Elfgren som skrivit Cirkeln. Så här beskriver hon Juni:

    ”Jag är  fascinerad av Thorells tecknarstil, det finns en sådan intensitet och ett sådant driv i bilderna att det känns som om de ska börja röra på sig när som helst. De liksom vibrerar. Vet inte hur jag ska förklara det bättre än så. Ni måste se efter själva helt enkelt. Juni är en mycket stark och spännande debut med många oförglömliga episoder, missa den inte!”

    Och HÄR rekommenderar den grymme serietecknare Simon Gärdenfors Juni, tack för det!

    Nä. Nu tar jag helg.

  • Hej och välkommen

    bloggbild

    Hej och välkommen till den här bloggen! Jag heter Julia och jobbar som illustratör och serietecknare. Här kommer jag att skriva om boksläpp och illustrationsuppdrag, blandat med lite bilder från Stockholm.